Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen - Olyckshändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA SVÄRD
blivit stående aldrig så länge, om han inte hade fått den
där idén.
Han blinkade ett par gånger åt förvaltarn, och denne
kom fram till honom för att höra vad han önskade. Men
inte en gång då sade han något. Schagerström viskade fram
en befallning, att de vänliga karlarna, som hade burit hem
honom, skulle få ordentlig lön för sin möda, och förvaltarn
nickade och tycktes förstå. Han frågade om det inte var
något annat, som brukspatron befallde.
Schagerström skulle ha önskat, att han inte hade behövt
säga det själv. Han förstod till och med, att den andre
måste finna honom bra barnslig, men orden brände på
tungan och måste fram.
— Jag fick sågen i gång i alla fall.
— Ja, herregud, sade förvaltarn. Ja, det fick brukspatron
visst, det.
Schagerström tyckte, att det var förargligt, att karlen just
då skulle bli rörd och börja gråta. Han hade väntat sig ett
mera mångordigt erkännande.
Han fann det inte alls behagligt att höra jämmer och
snyftningar omkring sig, och han väste nu något om att han
ville vara ensam, varpå såväl hushållerskan som förvaltarn
och tjänstflickorna försvann ur rummet. Endast Johansson
blev sittande kvar som sjukvaktare.
Schagerström kände sig må väl av stillheten. Han blev
lugnare och mindre retlig och tyckmycken. "Jag är ju inte
något hjälplöst barn", tänkte han. "Folk lyder, då jag
befaller. Om jag bara får ligga stilla, alldeles stilla, så känner
jag inga smärtor. Och så mycken makt har jag, att jag kan
hålla det tyst omkring mig."
Det stod klart för honom, att han skulle dö, och han var
inte alls missnöjd med den saken. Det enda han önskade
var, att döden skulle få komma smygande så här omärkligt,
att han skulle få ta emot den i lugn, utan att man gjorde
någon synnerlig affär av dess ankomst.
Han började hastigt blinka åt Johansson. Han hade
kommit att besinna vilken lycka det var, att Charlotte inte
var hemma. Hon skulle alldeles säkert inte ha låtit honom
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
