Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Full av längtan efter fullständigare kunskaper, kom hon 1871
på Högre lärarinneseminarium. Åtskilligt äldre och framför
allt mognare än sina kamrater, var hon redan då en utvecklad
personlighet och lät sig icke förvandlas till en vanlig
läx-läserska. Formalismen, som då blomstrade och kulminerade
i alla läroverk, hade även inträngt på seminariet och
påverkade såväl lärares som elevers sätt att fatta sina uppgifter.
Mot denna formalism kände man alltid, att hon var en levande
men tyst protest. Hon hade icke som många andra kommit
till seminariet på sina anhörigas föranstaltande, utan hon kom,
driven av en inre törst efter vetande och utveckling, en törst,
som hon för övrigt själv sökt släcka genom t. ex. ganska
grundliga studier i litteratur. De tyska klassikerna hade hon
läst nästan från pärm till pärm. leke under då, om hon med
ett visst förakt såg ned på sina läxläsande barnsliga kamrater
och om hon ibland kunde tycka, att undervisningen icke var
den själaföda, som hon i den lilla landsortsstaden hade drömt
om. Väckande och utvecklande blev seminariekursen för henne
i alla fall, i synnerhet sedan hon fått mera ägna sig åt
naturvetenskapen, för vilket ämne hon ägde särskilt stora anlag.
Och dessutom, låg det formalism i luften, så låg det också
intellektuellt intresse. Om studierna voro väl mycket
skol-artade, så låg det i stället en prägel av friskt, vaket
universitetsliv över umgänget mellan eleverna inbördes och mellan
lärarna och eleverna, ett sådant liv som kvinnor så sällan komma i
tillfälle att leva. Och bättre än så: där var en anda av verklig}
icke frasidealitet, en sådan anda som ovillkorligen uppstår, där
ädelsinnade människor arbeta i kärlek för och med ungdomen.
Och i allmänhet lämnade man det avhållna läroverket, där man
tillbragt så glada dagar, med idealistens begär att verka för
"något stort och gott" men ock med idealismens — eller
ungdomens, borde vi kanske tillägga — dimmiga begrepp om vad detta
stora och goda skulle vara. Vi hade brinnande i oss en eld av
intellektuellt intresse, men det var säkerligen formalismens fel, att
man ej visste, var man skulle hämta bränsle att underhålla den
elden; åtminstone kom det en tid, då den nästan slocknade.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
