Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej lärt sig sköta nybörjare. Säkert är, att hennes intresse
och kärlek för dessa små, som voro så helt och hållet
anförtrodda åt hennes vård, öppnade hennes blick för mycket, som
hon eljest aldrig skulle hava insett.
Hon utvecklade snart en ovanlig förmåga att uppfostra utan
yttre åtgärder, hon fick barnen att trivas hos sig som hos en
moder och det därigenom, att hon alltid behandlade dem på
ett naturligt, okonventionellt sätt samt förstod att leda dem
till självverksamhet. Hennes klass var icke så militäriskt
disciplinerad som många andra, men den arbetade med lust och
på ett personligt sätt, vilket i våra skolor är så sällsynt.
Hatare av all slags dressyr, som hon var, dröjde det icke
länge, förrän hon inom den gängse småskoleundervisningen
fann mycket, som icke förtjänte bättre namn. Särskilt avskydde
hon åskådningsövningarnas "plockmat" av verklighetskunskap,
vilken egentligen var en förevändning för exercis i korrekt
och onaturligt talande av modersmålet.
Snart kom hon underfund med den grundlagen för barnets
natur, att det länge vill fördjupa sig i samma föremål, en lag,
som hela den moderna undervisningen strävar att upphäva.
Tvärt emot den vanliga praktiken satte hon sin ära i att med
så enkla berättelser som möjligt underhålla de små och att
vänja dem att kunna med nöje höra om detsamma flera gånger.
Mer än de flesta lärarinnor undgick hon faran att blasera
barnen, och bättre än kanske någon annan förstod hon konsten
att icke alltid låta eleverna vara objekt, utan ibland låta sig
själv vara objekt för de verkningar och strömningar, som utgå
från barnasjälarna. Till detta erfordras ett sinne med lätt
vibrerande strängar, en djup sympati med barnen samt
förmåga av intellektuell självförsakelse, och dessa uppfostrarens
kanske finaste och noblaste egenskaper ägde hon i rikligt mått.
Allt som hennes klass växte upp, tillgrep hon utan
resonemang, alldeles av instinkt, åtskilliga egendomliga åtgärder vid
undervisningen. Då hon undervisade i Biblisk historia, var det
henne omöjligt att berätta på annat sätt än direkt ur Bibeln,
ofta med dess egna ord, ytterst utförligt. Likaså tog hon
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
