Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan, men han förlade sin verksamhet utom tjänsten mest till
föredrag och till ett mångsidigt läroboksförfattande. Han
hörde egentligen icke till den "stiftande" kategorien. Det roade
honom ej att bygga upp de yttre ställningarna till ett företag,
men var ramen en gång färdig, kunde ingen bättre än han
fylla den med andligt innehåll. Det låg i hans lynne, att han
ej gärna ville absolut binda sig vid något visst företag, någon
viss riktning, utan önskade vara fri för att kunna ingripa,
var och när han ansåg lämpligast.
Emellertid hade vi länge förstått att våra små möten, så
angenäma de voro för oss, hade det felet att vara för
exklusiva. Allt för många personer med förutsättningar att kunna
både giva och mottaga i ett pedagogiskt kamratumgänge
kommo att stå utanför. Vi fingo också icke sällan påstötningar
om att man borde grunda ett pedagogiskt sällskap med
tillträde för alla intresserade.
Slutligen sammankallades ett förberedande möte, där
högtidligt beslut fattades att stifta Stockholms pedagogiska
sällskap. Det var den 19 april 1892. När Almquist öppnade mötet,
sade han: "Det är våra fruntimmer, som ha velat det här, vi
herrar ha i det längsta hållit mot." Att han hållit igen, berodde väl
på att han endast med en viss saknad kunde se våra
diskussionsaftnar övergå från den intima hematmosfären till den kallare
offentligheten. För det nya sällskapet blev Almquist, som
naturligt var, ordförande. Sekreterare blev Hjalmar Berg.
Almquist, som inte hade den annars bland svenskar så
vanliga seden att anlägga en särskild "stil" för olika tillfällen,
var på ordförande-estraden samma naturlige och obesvärade
kåsör som alltid och citerade också här ofta "min hustru och
min vän Gustafva".1 Han ägde en viktig förutsättning för
ordförandeplatsen däri, att han kunde och ville yttra sig om
alla förekommande frågor.
Om det så gällde sättet att lära abcdarier känna igen
bokstäverna eller olika metoder för undervisning i rättstavning,
alltid hade han en åsikt, och aldrig tycktes han bli uttråkad
1 Gustafva Hjelmerus.
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
