Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfriskande. Själv väckte han hos sina skandinaviska
ståndsbröder livliga sympatier — men också förundran. Norrmän
och danskar tänka sig ju gärna svensken antingen som stel,
konventionell ämbetsman eller som högstämd festtalare vid
punschbålen. Här kom dem nu till mötes en den mest
okonventionella personlighet med en, som han själv sagt, "släktärvd
ohjälplighet i allt vad som var comme il faut", men med det
friskaste sätt att meddela, vad han tänkte och kände. "Jag
vill alltid helst servera mina tankar varma", sade han en gång
under åhörarnas förstående leenden vid ett av de mindre
nordiska mötena. Hemma i Sverige ådrog han sig ej sällan obehag
och ovänskap genom sådana "varma" improvisationer, vid vilka
han följde sin tankegång helt ut utan att taga hänsyn till att
en eller annan ömtålig person kunde känna sig sårad av hans
ofta rätt subjektiva omdömen. Här uteblev denna sorts kritik,
man tog inte så tungt på vart ord och uppskattade livligt
talarens frispråkighet och esprit. Almquist var enligt min
uppfattning visserligen humorist, men ännu mer spirituell.
Svensken uppskattar humor, men missförstår ofta en spirituell
person. Esprit har säkerligen mer resonans hos danskar än hos
oss, och kanske var det av den anledningen, som Almquist efter
ett besök i Köpenhamn sade sig aldrig ha varit med om så
roligt sällskapsliv som där.
Det förefaller, som om han genom det skandinaviska
umgänget kommit att högre än förr uppskatta glädjens
betydelse för människolivet. Vid det 8:de allmänna nordiska
skolmötet i Kristiania 1900 höll han om "Övergångsåldern
och dess fostran i skola och hem" ett föredrag, ovanligt rikt
på träffande själsanalyser och mogen pedagogisk visdom. Men
i detta föredrag inflickade han en liten lovsång över
"pojkaktigheten", där han bland annat yttrade: "Tänk på den sång
av Runeberg, som heter Gamle Lode. Här säges, att ännu
på ålderdomen satt pojken kvar hos Lode. Och det är, som
sagt, alltid en berömmelse. Till och med tjuvpojken må gärna
sitta kvar, men inte slyngeln. Det giver något friskt åt en
mans uppträdande, om han emellanåt kan vara pojke igen.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
