Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låter barnet arbeta utan resultat, aldrig blott för arbetets skull,
såsom nu allt för ofta sker.
Att vi framställt denna jämförelse mellan litteraturen och
undervisningen beror därpå, att vi äro innerligt övertygade
om det organiska sammanhanget mellan alla kulturområden,
således även mellan konstens och undervisningens. Ett
förslag till reform på ett av dessa områden får därför ej lämna
ur sikte de rörelser, som försiggå på de andra. Alla sådana
rörelser äro vågor, som drivas fram av samma vind —
tidsandan, och det är av denna, som den skicklige seglaren måste
begagna sig, fast han icke bör låta den driva sig vart som
helst. Hitintills hava kanske realismens brisar kunnat blåsa
bort rätt mycket kvalm och dimma, som hopat sig i vår
andliga atmosfär. Realismen — för så vitt den motsvarar sitt
namn och sitt egentliga väsen, är ju ej något ont, men bakom
den och ofta sammansmältande med den till ett står dess
demoniska frände — materialismen. Kanske är det denna hemska
makt, som i en ej allt för avlägsen framtid skall hota hela
vår andliga odling med förstörelse. Men mot en sådan fiende
kunna ej formalismens murkna fästen hålla stånd — därtill
behöves bättre beväpning, tidsenligare försvar, och var skulle
vi finna ett sådant, om icke i en på erfarenhet grundad innerlig
tro på de andliga verkligheterna?
Franzén har ju i en av de ljuvaste dikter, som någonsin
skrivits på svenskt tungomål, besjungit "människoanletets"
makt att genom en enda blick avväpna den krassa
materialismen; skulle man icke även i stort kunna tillämpa samma tanke
och säga, att den som en gång — och helst i ungdomen —
blivit ställd ansikte mot ansikte med det ädelt mänskliga, skall
svårligen sjunka så djupt, att han förnekar, att "det finnes en
själ i tingen". Är detta sant, torde väl däri ligga det
starkaste skäl för att kraftigt betona det humana elementet i
undervisningen.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
