Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historia, som tänkte och talade så som Snorres hjältar. Om
vi hålla på att kulturhistorien är ett nödvändigt och viktigt
element i skolans historieundervisning, så kunna vi med gott
samvete behålla konungasagornas berättelser. Vad gör det,
om de skulle visa sig vara en konstfull vävnad av historia
och poesi, där man ej kan reda ut, var den ena eller den andra
tråden går? Det var i den formen, som folken i sin
barndomstid mottogo historien, och det är också i den formen, som våra
barn bäst förstå och mest älska den.
Naturligtvis tillkommer det de olärda lekmännen att med
största vördnad böja sig för den historiska kritiken, men jag
kan dock från psykologisk synpunkt icke annat än undra, om
icke vetenskapsmännen ibland göra sig skyldiga till överdrift,
då de så totalt frånkänna de gamla författarna och deras
sages-män allt sinne för sanningen, men däremot tilltro dem ett så
oerhört stort mått av fantasi och bildande skaparkraft. Fanns
det icke också i gamla tider människor med ringa fantasi, men
med gott minne och sinne för det exakta? Är det alldeles
omöjligt, att historieskrivarna ibland kunde ha fått sina
uppgifter från sådana?
Nutidens höga uppfattning av kulturhistorien gör oss alltså
den stora tjänsten, att den räddar åt oss dessa i estetiskt och
pedagogiskt avseende så dyrbara skildringar i de gamla
källskrifterna, som kritiken eljest skulle kunna rycka ifrån oss.
Ty om vi stode på den ståndpunkten, att skolans
historieundervisning endast bör röra sig med bevisade fakta angående
folkens yttre öden, så skulle vi ha svårt att försvara våra lån
både från Snorre Sturlasson och Saxo och de andra gamla
källorna. Det kan sättas i fråga, om det icke vore bäst att
rent av behandla hela den äldsta historien som kulturhistoria
och direkt sätta i barnens händer de gamla författarnas egna
skildringar.
I förbigående vill jag också säga, att jag tycker, att den
nordiska skolan i alltför ringa grad begagnar sig av den skatt
vi äga i den nordiska sagolitteraturen. Den är dock, enligt
min åsikt, fullt värd att för vår ungdom bliva något liknande
9. — Anna Sandström.
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
