Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När denna dikt gavs ut andra gången, kallade Grundtvig
den: "Nødskrig fra Kæmpehøjen", och den gör verkligen
intrycket av ett nödrop, ett skri av smärta.
"Sover I, hvor kan I sove?" — det är den ständigt
återkommande grundtonen i allt vad Grundtvig har att säga sitt
folk. Under dessa sju år av ensamhet och lärda mödor hade
han kommit till den erfarenheten, att genom böcker, vore de än
aldrig så anderika, kan ett folk icke väckas. Det kan endast
ske genom det levande, det muntliga ordet på modersmålet.
Och så stadgades den övertygelse han redan fått av Steffens’
föredrag, att det eldiga, vältaliga ordet har en makt, som aldrig
pennan kan göra anspråk på. Han nu nästan ångrade, att han
icke använt dessa sju dyrbara år av sin bästa ålder att genom
muntlig undervisning hos sitt folk utbreda den
historiskt-poe-tiska åskådningen av människolivet och av tidernas gång. Vi se
alltså, hur det börjar dagas för honom, att endast genom
ungdomens undervisning kan en nationell pånyttfödelse bringas
till stånd, endast genom detta medel kan en ny livgivande
ande få makt över själarna.
Först på 1820- och 30-talet tyckes Grundtvig hava
kommit till klarhet och inre harmoni samt till fullt medvetande av
vad han ville som kristen och som fosterlandsvän. Förut hade
han ofta kastats mellan olika poler och ofta motsagt sig själv.
Genom erfarenhet, inre begrundande och ivrigt studerande av
historien kommer han nu till klarhet över förhållandet
mellan det kristliga och det humana: kristendomen är den makt,
som låter varje enskild människa och även varje
folkindividualitet komma till fullt medvetande om sig själv och till fullt
bruk av alla sina naturliga anlag. Kristendom och full
mänsklig utveckling flöda för hans ögon samman i en enda ljusbild,
och hädanefter varken kan eller vill han skilja dem åt. Detta
är den stora skillnaden mellan honom och så många andra den
religiösa väckelsens män. "Tidernas sammanhang och Kristus i
deras mitt", denna sats hade redan Steffens inpräglat i hans själ,
och nu ser han så tydligt Guds finger i historien, att denna är
för honom ett enda stort bevis på kristendomens sanning, och
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
