Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längden imponerar mer än bannor och anmärkningar, ehuruväl
även sådana stundom icke kunna undvaras?
Skolans uppfostran kan icke sträcka sig till alla områden
av det sedliga livet. Men ett område, som alldeles särskilt hör
skolan till, är barnets förhållande till arbetet. Det som man
här skulle söka framkalla, vore en rätt arbetsglädje.
Varje trogen arbetare, han må nu vara hantverkare eller
en erkänd storhet på det andliga arbetsfältet, känner en ilning
av glädje, när han lägger ifrån sig sitt avslutade arbete. Denna
så naturliga och så rent mänskliga känsla skall man taga
vara på, och den skall man bygga på, ända från den första
skrivboken. Och man skall försöka att hålla den så ren som
möjligt. Den rätta arbetsglädjen är släkt med moderns
spontana, av alla yttre hänsyn oberoende kärlek till sitt barn; inte
behöver hon andra människors omdöme för att se och känna
och glädja sig åt att hennes barn frodas och trives. Hör hon
också andra prisa hennes barn, så är det nog en glädje men
en glädje i andra hand. Därför bör man undvika att grumla
barnens arbetsglädje genom för mycket belöningar, för mycket
straff och framför allt undvika allt hetsande av deras fåfänga.
Allt detta leder ifrån själva arbetet och riktar blicken åt sidan,
vänjer dem att längre fram i livet sköta sitt arbete under ett
ideligt skelande på nästan för att vinna hans aktning eller för
att upphinna och överträffa honom. Och lägger man an på
att utveckla ambitionen, så har man också flyttat det moderna
livets hela tärande nervositet och konkurrens in bland barnen,
och ändå äro vi väl alla överens om att är det något som är
av nöden för barn i allmänhet och för barnen av vår nervslitna
generation i synnerhet, så är det lugn. Vad ärelystnaden
dessutom fördärvar kamratskapet, och vad den lätt hos somliga
individer kan utveckla den infernaliska, sedan kvarlevande
instinkten att i talangen och förmågan icke se något annat än
den fruktade rivalen!
Men vad blir det då av spänningen? Jo, spänning bör
det vara, men jag skulle önska, att den åstadkommes genom ett
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
