Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vottens hårdhänta pedagogik syntes göra till fyllest för att dana
den verkligt "dygdige" medborgaren; därtill krävdes också —
till den insikten kommo ju revolutionens ledare — symboler,
ceremonier, ett visst slag av gudstjänstliga handlingar. Också
hade ju revolutionens lärofader Rousseau ingalunda velat göra
sin idealstat religionslös, tvärtom förordade han efter antikt
mönster en statsreligion.
Kanhända våra moderna sekulariseringsivrare anse, att
statlig ordning och borgerlig lag nu vuxit sig så vördnadsvärda,
att de av egen kraft kunna framkalla trogen laglydnad och
sedligt handlande hos massorna? Men ha icke de senaste årens
erfarenheter lärt oss, att detta vore ett alltför optimistiskt
antagande? De nutida lagarna tyckas — vad det än kan bero
på — icke i och för sig själva äga något av den höghet och
det allvar, som framkalla vördnadskänslan. För ett profant
samhälle synes mig därför det olösta problemet vara: varifrån
skall det förpliktande momentet komma?
Sekulariseringstendensen strävar, som vi väl alla veta,
också att bemäktiga sig skolan. På grund av ovan förda
tankegång skulle jag anse det vara förenat med den största fara, icke
minst för samhällslivet, att från skolan taga bort
kristendomsundervisningen, ty något bättre medel än denna till
samvets-uppfostran har man dock ännu icke uppfunnit. Men
visserligen kan ordnandet av denna undervisning icke ske utan
oerhörda svårigheter i en tid som vår med så mycken religiös
splittring och religiös negativitet. Svårigheterna måste dock
övervinnas, ty just på grund av den allmänna osäkerheten synes
kristendomsundervisningen ej med någon trygghet kunna
överlämnas åt hemmen.
Redan på den hittills begagnade kristna barnalärans första
blad möter oss ju en samhällsetik lika vördnadsvärd som
allmängiltig — dekalogen. Den uppdrager de enklaste linjerna för
ett sedligt handlande och påbjuder plikter, utan vilkas
erkännande ett kultursamhälle icke kan existera. Själva den form,
i vilken de tio buden äro avfattade, ökar deras pedagogiska
värde. Med undantag för ett eller annat ord, som lätt kan
15. — Anna Sandström
225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
