Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt lättare att införa den hedniska livsledan än den
hedniskalivsglädjen.
Den hedniska moral, som man vill införa, blir icke heller
moralen från antikens blomstringstid utan från dess förfall,
den tid, då man gick ifrån livet, lika lätt som man går ifrån
ett tråkigt sällskap, vilket icke längre behagar en.
Enligt min övertygelse rekryteras självmördarna till stor del
ur stämningsmänniskornas klass. En obehärskad
stämningsmänniska har alla förutsättningar för att bli djupt olycklig.
Hon kan icke möta missräkningar utan att bliva alldeles
förtvivlad, hon förblandar smått med stort, obehag med olyckor,
ja hon förblandar något så heligt och stort som liv och död
med ekonomiska motgångar, sårad fåfänga eller någonting
annat dylikt. Man har ju t. o. m. sett, att ynglingar tagit livet
av sig, emedan de fått en sträng tillsägelse av sina föräldrar
eller lärare.
En och annan gång har stämningsväsendet med alla dess
konsekvenser blivit korrekt skildrat i litteraturen. För några
år sedan utkom en bok med skildringar från livet i den nya
världen. Denna bok väckte stort uppseende och berömdes
mycket av kritiken, särskilt för det briljanta skrivsättet. Vad
recensenterna mindre fäste sig vid, men som dock betydde
mycket mera, var, att denna boks författarinna — troligen rent
ofrivilligt — lämnade en slående sann skildring av en
hållning-slös stämningsmänniska, en sådan för vilken hela livet ter
sig blott som sensationer, som aldrig låter uppfostra sig av
erfarenheten, ty det hon erfar är endast förbiilande former,
färgschatteringar och toner, och som icke har en aning om vad
det vill säga att äga en livsåskådning. Hjältinnan slutade också
helt konsekvent med självmord.
Ett etiskt begrepp, som den nyssnämnda moderna riktningen
försöker alldeles utplåna, är resignationen. Man skall icke
resignera, heter det, utan blott ihärdigt sträva efter den fulla,
rika lyckan. Men nu är det ett faktum, att lyckan icke alltid
står att finna, och i så fall är ju livet förstört, och
ingenting står tillbaka.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
