Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Insikten härom ledde till att man vid skolmötet i Stockholm
1895 fattade beslut om att infora mindre privata skolmöten,
vid vilka — såsom fallet varit vid de stora mötena — olika
skolarter skulle vara representerade. Denna tanke väcktes
genom en tillfällighet. Dagen efter det stora mötets avslutning
sammanträffade jag med Hulda Lundin, den vid denna tid
mest kända av kvinnliga folkskolepedagoger, en livlig, berest
dam, som hade många vänskapsförbindelser inom den norska
och danska skolvärlden. Vi hade båda med liv och lust
deltagit i mötet — som allmänt ansågs ha varit särdeles lyckat
— och kommo nu att tala om hur skada det var, att alla dessa
intressanta människor, som man bara hade fått se en skymt
av, genast skulle skingras åt alla väderstreck. "Nej", sade
Hulda Lundin, "det skulle finnas ett annat slags möten. Man
skulle samla intresserat skolfolk från hela Norden, och så
skulle man träffas, inte i en sådan här bråkig stad utan på
landet eller i någon badort, och där skulle man vara
tillsammans en vecka eller så och diskutera och prata i lugn och ro
och bli riktigt bekanta." Tanken, som kanske var mera löst
utkastad, slog mig som ett förträffligt uppslag, på vars
realiserande det var mödan värt att sätta in all kraft. Jag instämde
entusiastiskt, och vi kommo överens att redan samma afton,
då vi skulle träffa flera av mötets mest framstående deltagare
på ett samkväm, lägga fram vår idé.
Det beramade samkvämet, som hölls på Hasselbacken, blev
en minnesrik fest. Den var från början planerad för
representanter för den danska och norska folkhögskolan, men kretsen
hade blivit utsträckt, och man såg dels flera av de ledande
personligheterna från mötet, dels skandinaviskt intresserade
svenskar, som icke voro pedagoger. Selma Lagerlöf var också
med — hon hade då helt nyligen vunnit sin stora
berömmelse. Vid supén kommo Hulda Lundin och jag att sitta vid
ett mindre bord tillsammans med Otto Anderssen och Ludvig
Schrøder, föreståndaren för Askovs berömda folkhögskola,
"folkhögskolans biskop", som man skämtsamt kalladt honom.
Vi passade på tillfället och framlade vårt förslag. Det vann
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
