Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omordentliga "genialitet", med vilken evangeliernas författare
givit sin hjälte denna prägel av enkelhet, som på samma gång
är allmän-mänsklighet, ty det är svårt att komma ifrån den
gammalmodiga, icke-Nietzsche’ska åsikten, att blott det enkla
är det universella. Ve oss, om vår religion uppställt en Goethe
som idealmänniskan! Månne berättelsen om hans liv skulle ha
skänkt den fattige torparen och den olyckliga fiskare-änkan
mycken tröst? Månne de skulle ha haft mycken uppbyggelse
av hans verk, t. ex. av Faust eller Iphigenia!
I individualismens namn anklagar Ellen Key kristendomen
för att den prisar andelig fattigdom, påbjuder hejdlös
självuppoffring, står i vägen för utveckling av vetenskap och konst,
och för att den genom allt detta hindrar de begåvade
individernas utveckling. I motsats härtill är det hon förkunnar
självhävdelsen, individualismens första bud, och ibland gör det
så ensidigt som nu senast i Ibsen-talet. När hon slungar ut
sådana ord, måtte hon endast tänka på begåvade människor,
som utav trycket av samfundsmoralen hindras att utveckla alla
sina snillegåvor och talanger, alla sina mer eller mindre
briljanta sidor. Eller också tror hon, att alla män äro anakoreter
och varje kvinna en S :t Elisabet af Thüringen. Men hon måtte
icke alis tänka på att för herr A. och fru B. betyder den där
självhävdelsen blott rättighet att utan hänsyn till andra skaffa
sig högre räntor, mer champagne och grannare kläder, för att
nu ej tala om ännu mindre oskyldiga fröjder.
Större delen av detta tal skulle mera ha varit på sin plats
i en hyllning till Nietzsche än till Ibsen, ty denne har dock
mången gång på det starkaste bekämpat den falska
självhävdelsen — egoismen. Dock tvivlar jag på att ens Nietzsche
skulle funnit dessa uttalanden i sin anda, ty till vem ställer
han sitt tal om självhävdelse? Så vitt jag kan förstå endast
till de få, till de skapande, till dem som äro i stånd att helt och
hållet ur sin egen individualitet skapa fram en ny sedelag.
Det är en lära som är alldeles för högaristokratisk för att
predikas för Pål och Per. Ty om "pöbeln", "hjordmänniskorna"
skulle självhävda sig ännu mer än de göra, skulle de ju för-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
