Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ju en kritikers uppgift att söka förstå den författare,
som han tecknar, liksom det ofta är skaldens uppgift att
förklara och väcka vårt medlidande för olycksbarnet, den av
samhället utstötte, men jag tror icke, att många kritici skulle ha
gjort ett så stort och högtidligt nummer av Almqvists ganska
tarvliga förbrytelser mot den borgerliga lagen. De kunde ha
beundrat hans författareskap lika mycket som Ellen Key, men
de torde ej ha funnit hans förfalskningar m. m. så oerhört
intressanta, att de behövde vara av ödet förutbestämda. Ligger
det verkligen alldeles utom möjlighetens gräns, att en natur
som han kunde hava tuktat sin regellösa fantasi? Det är
visserligen i viss mening sant, vad Ellen Key säger, att "en
sedlig dom blir icke rättvisa, när den mäter fantasimänniskan med
den fantasilöses mått". Det är något som man bör komma
ihåg, när man, särskilt i privatlivet, sitter till doms över sin
nästa, men den satsen är både falsk och farlig, om den som
maxim tillämpas av fantasimänniskan själv. Det står dock
fast, att även en fantasimänniska kan uppfostra sig. Om hon
vet, att det i hennes själ icke finnes en sådan sträng
avbalkning mellan fantasiens och handlingens värld som hos andra,
så bör detta för henne bli en maning att noggrannare än
andra värna sin fantasi, så att däri icke inkommer sådant som,
överflyttat till verkligheten, skulle förorsaka olycka. Men om
hon låter förleda sig att sätta relativitetens "varför icke?"
framför förkastliga handlingar och så i fantasien liksom
experimenterande leka med dem, då är hon förlorad. Nu är det ju
alldeles tydligt, att Almqvist hade experimenterat med tankar
på mord och stöld, häri låg naturligtvis hans skuld. Hans olycka
kunde säkerligen ha förekommits, om han vant sig vid en
självbehärskning, som icke i ringaste mån behövde ha minskat
hans storhet som skald.
Möjligen hängde hans brist på självbehärskning samman
med hans livsåskådning, denna "monism", denna konfliktfria
sammangjutning av hednisk och kristlig åskådning, som enligt
Ellen Key lär bliva framtidens världsåskådning; månne den
icke också hänger ihop med att han hade, som hans biograf
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
