Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Rachel Lynde häpnar.
Fru Rachel knackade kort och ljudligt på köksdörren
och steg in, då hon uppmanades att göra detta. Köket
på Grönkulla var ett hemtrevligt rum — det skulle åtmin-
stone ha varit det, om det inte varit så pinsamt rent och
propert, att det gav intryck av ett aldrig använt förmak. Fön-
sterna vette åt öster och väster; genom det västra, som låg
åt gårdssidan, strömmade in en flod av milt junisolsken, men
det östia, varifrån man uppfångade en skymt av trädgårdens
vita körsbärsblom och de lätt vajande, smärta björkarna
nere i dälden vid bäcken, var omslingrat av grönskande
vildvin.
Här brukade Marilla Cuthbert sitta, när hon någonsin
satt, alltid en smula misstrogen gentemot solskenet, vilket
föreföll henne alltför nyckfullt och flyktigt för denna allvarliga
och ansvarsfulla värld, och där satt hon just nu och stickade.
Bordet bakom henne var dukat till kvällsvard.
Fru Rachel hade knappast hunnit riktigt låsa dörren,
förrän hon med öga och förstånd inhämtat allt, som fanns
på detta bord. Det var dukat för tre, så att Marilla väntade
tydligen, att Matthew skulle ha någon med sig hem till kvälls-
varden. Men det kallskurna på assietterna var av helt ordi-
närt slag, och det fanns endast vildäppelmarmelad och en
sorts småbröd, så att något så särdeles fint och hedersamt
främmande var det nog inte, som väntades.
Men vad skulle man då tro om Matthews vita krage och
den bruna märren? Fru Rachel började känna sig smått
huvudyr inför så många olösta gåtor i samband med det
lugna och allt annat än mystiska Grönkulla.
— God afton, Rachel, sade Marilla muntert. — Tycker
du inte det är en härlig kväll? Sitt ned, är du snäll! Hur
må alla de dina?
Någonting, som i brist på annat namn kunde kallas
vänskap, fanns och hade alltid funnits mellan Marilla Cuth-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
