Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Matthew Cuthbert häpnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli rädd, att ni inte skulle komma och hämta mig, och jag
undrade just, vad som kunde ha hänt. Jag hade gjort upp
för mig själv, att om ni inte komme i afton, skulle jag gå
framåt stigen till det stora vilda körsbärsträdet vid kröken och
klättra upp där och sätta mig över natten. Jag skulle inte
vara ett dugg rädd, och det skulle vara förtjusande att sova
uppe i ett vilt körsbärsträd, överfullt med vit blom, i
månskenet. Säg, tycker ni inte det? Man kunde tro, att man
sutte inne i ett marmorpalats, va’? Och jag var alldeles säker
på, att ni skulle hämta mig i morgon bittida, om ni inte
gjorde det nu.
Matthew hade förläget tagit den knotiga lilla handen i
sin, och samtidigt fattade han sitt beslut. Han kunde inte
säga detta barn med de glänsande ögonen, att alltsamman
var ett missförstånd; han vill ta henne hem med sig och låta
Marilla göra det. Här på stationen kunde han i alla
händelser inte lämna henne kvar, och det finge väl anstå med
alla frågor och förklaringar, tills han åter hunnit hem till
Grönkulla.
— Det var ledsamt, att jag skulle komma så sent, sade
han tafatt. — Kom nu! Hästen står här borta på en gård.
Ge mig din väska!
— Ack, den bär jag själv, svarade flickan muntert. —
Den är inte tung alls. Allt vad jag äger och har ligger i
den, men den är ändå inte tung. Och om den inte bäres
på ett särskilt sätt, så lossnar handtaget vid ena sidan —
men jag känner till knepet, jag, så därför bär jag den helst
själv. Det är en fasligt gammal kappsäck. Jag är ändå bra
glad åt att ni kommit, även om det hade varit trevligt att
sova uppe i ett vilt körsbärsträd...
Vi ha visst ett långt stycke att åka, eller hur? Fru
Spencer sa’ det var nästan fjorton kilometer. — Det gläder
jag mig åt, för jag tycker så mycket om att åka. O, vad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
