Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Marilla Cuthbert häpnar - IV. Morgon på Grönkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Matthew Cuthbert, jag tror, att flickungen måste ha
förhäxat dig! Jag ser nu mycket väl, att du vill behålla
henne.
— Hon har bestämt rätt mycket inombords, sade
Matthew. — Inte för att det är så viktigt, naturligtvis, skyndade
han sig att tillägga. — Men du skulle ha hört, hur hon talade,
när vi åkte från stationen.
— Ja, målföret är det inget fel med... Det hörde jag
genast. Men det är sannerligen ingen rekommendation. Jag
tycker inte om ungar, som munnen går på jämt. Jag har
aldrig begärt en barnhemsflicka, och om jag hade det, skulle
jag aldrig välja den här sorten. Det är någonting med henne,
som jag inte förstår. Nej, henne ta vi och skicka tillbaka
samma väg hon kommit.
— Jag kunde ta hit en fransk pojke, att hjälpa mig, sade
Matthew, och då kunde du ha henne till sällskap.
— Sällskap är det minsta jag känner behov utav, sade
Marilla kort. — Och jag ämnar inte behålla henne.
— Ja, kära du, du gör naturligtvis som du tycker, sade
Matthew, steg upp och lade undan sin pipa. — Nu går jag
och lägger mig.
Matthew gick och lade sig. Marilla satte undan den
torkade disken och gick och lade sig med beslutsamt rynkad
panna. Och en trappa upp, i det östra gavelrummet, låg ett
ensamt, vänlöst, efter kärlek hungrande barn och grät sig till
sömns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
