- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
61

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Annes uppfostran börjar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmiddagen har jag försökt att vara tålig, men nu känner jag,
att jag inte kan stå ut längre med att ingenting veta. Det är
en sådan ryslig känsla. Var så snäll och säg det!

— Du har inte tvättat ur disktrasan med hett vatten och
soda som jag sa’ dig, svarade den känslolösa Marilla. — Gå
och gör det, Anne, innan du kommer med några frågor.

Anne gick och uppfyllde allan rättfärdighet med
avseende på disktrasan. Därefter återvände hon till Marilla och
riktade sina bönfallande ögon mot hennes ansikte.

— Nåja, sade Marilla, ur stånd att finna något svepskäl
för att längre uppskjuta med förklaringen, det är väl så gott
att jag talar om det för dig. Min bror och jag ha bestämt
oss för att behålla dig — förutsatt, naturligtvis, att du vill
försöka uppföra dig väl och visa dig tacksam. Hur är det
fatt nu då, kära barn?

— Jag gråter, sade Anne förvirrad, men jag förstår inte
varför... Jag är så glad som en människa kan vara. Ack,
glad är inte alls det rätta ordet... Glad var jag för
Ljuvlighetens vita väg och körsbärsblommorna — men detta! O,
det är ju någonting vida förmer... Jag är så lycklig. Jag
ska försöka att bli så snäll... Det blir nog rätt knogigt göra,
för fru Thomas sa’ mig ofta, att jag var så förhärdat elak...
Men nog ska jag göra mitt bästa, alltid! Om jag kunde
begripa, varför jag lipar!

— Jag förmodar det är därför att du jämt rör upp dig
med tankar och funderingar, sade Marilla i ogillande ton. —
Sitt nu ned på den där stolen och försök att lugna dig. Jag
är rädd, att du har alldeles för lätt både för att gråta och
skratta. Jo, du får stanna här, och vi ska försöka att sköta
om dig på bästa sätt. Du blir tvungen att gå i skolan, men
det är bara fjorton dagar tills sommarlovet börjar, så det är
ingen idé med att du deltar i någon läsning, förrän terminen
börjar igen i september.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free