- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
62

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Annes uppfostran börjar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vad får jag kalla er? frågade Anne. — Ska jag alltid
behöva kalla er fröken Cuthbert? Kan jag inte få säga tant
Marilla?

— Åhnej — kalla mig Marilla rätt och slätt. Jag är
inte van vid att bli fröknad, och jag skulle baia bli neivös
utav’et.

— Det låter så rysligt litet respektfullt att säga bara
Marilla, invände flickan.

— Det är inte farligt med det, bara du talar till mig
aktningsfullt för resten. Alla människor i Avonlea, gamla och
unga, kalla mig Marilla utom pastorn. Han säger fröken
Cuthbert — när han kommer ihåg det.

— Jag skulle ha tyckt det vara så roligt att få säga tant
Marilla, sade Anne vemodigt. — Jag har aldrig haft någon
faster eller moster eller någon annan släkting — inte ens en
mormor. Då skulle jag få en känsla av att riktigt höra till
er... Kan jag inte få kalla er för tant Marilla?

— Nej. Jag är inte din tant, och jag tycker inte om att
kallas vid namn, som det ingen mening är med.

— Men vi kunde ju låtsa, att ni vore min tant.

— Tack du — inte jag! sade Marilla kärvt.

— Låtsar ni aldrig, att saker äro annorlunda än vad de
äro? frågade Anne och spärrade upp ögonen.

— Nej.

— O! — Anne hämtade djupt efter andan. — O,
fröken — nej, Marilla, så mycket ni går miste om!

— Jag vet just inte det... Vad tjänar det till att låtsa,
att saker äro annorlunda än de äro i verkligheten? svarade
Marilla. — När vår Herre placerar oss i vissa omständigheter
här på jorden, är det inte hans mening att vi ska »låtsa» bort
dem... Och apropå det — gå in i förmaket, Anne, men
torka först av dig om fotterna och släpp inte in några flugor
— och ge mig så det illustrerade kortet, som står på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 30 12:11:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free