Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Annes ursäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes ursäkt.
Matthew. — Släta över, så det allting blir bra igen — det
får man nog försöka göra här i livet, ser du.
— Nog kunde jag förstås göra det, när ni ber mig, sade
Anne eftersinnande. — Och nu kan jag med gott samvete
säga, ätt jag är ledsen, för det ä’ jag. Men jag var det inte
i går afse. Jag var så arg. .. och det gick inte om på hela
natten. Det vet jag, för tre olika gånger vaknade jag upp
och var arg ännu. Men se’n på morgonen var det förbi. Jag
var inte ond och häftig längre — jag hade bara kvar en så-
dan otäck känsla av att jag hade varit det. .. Jag skämdes så
över mig själv. Men inte kunde jag gå och tala om det för
fru Lynde. Det skulle vara alltför förödmjukande. Därför
fattade jag mitt beslut, att hellre sitter jag väl kvar här i alla
tider, än jag gör det... Men ändå — för er gör jag vad
som helst — om ni mycket håller på det. ..
— Det kan du väl veta, att jag gör. . . Det är så för-
skräckligt ensamt där nere utan dig. Gå nu ned och räck
vacker tass och be om förlåtelse.
— Jag får väl det, då, sade Anne undergivet. — Så
fort Marilla kommer in, ska jag säga henne, att jag har
ångrat mig.
— Det är bra — gör du det, min stumpa. Men nämn
inte om för Marilla, att jag har sagt någontig om’et. Hon
skulle kunna tycka, att jag la’ mig i vad som inte angick
mig...
- Vilda hästar ska inte kunna dra hemligheten ur mig,
lovade Anne högtidligt. — Hur skulle för resten vilda hästar
bära sig åt för att dra ur någon en hemlighet?
Men Matthew hade redan gått, nästan förfärad över hur
väl han lyckats. Han förfogade sig skyndsamt till bortre delen
av hästhagen för att ej systern skulle ana, vad han förehaft.
Marilla själv blev vid sin återkomst hem angenämt överraskad
av att höra en klagande röst ropa »Marilla» över ledstången.
Motitgomery, Anne på Grönkulla. - 81 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
