Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Annes ursäkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annes ursäkt.
- Inte kan jag vara fäfäng, när jag vet, att jag är så
ful? invände Anne. - Jag tycker om vackra saker, och jag
avskyr att titta i spegeln och se fulingen titta tillbaka på mig.
Dä känner jag mig så ledsen — precis som jag känner mig,
när jag ser på vad som helst annat, som inte är vackert. All-
ting, som inte är vackert, är det synd om.
- Åh kära du, så farligt är det nog inte, lugnade Ma-
rilla. - Skönhet förgår, men godhet består, det ska du tänka
på lite oftare.
Denna vackra och upplyftande sanning fick gå förbi
tämligen opåaktad, och Anne luktade kraftigt på sina lilje-
konvaljer.
— O, vad de här blommorna ä’ söta, och så snällt det
var av fru Lynde att ge dem åt mig. Nu hyser jag alls inget
agg mot fru Lynde längre. . . Känns det inte skönt att be
om ursäkt och få förlåtelse, säg? O, vad stjärnorna tindra
klart i afton! Om ni finge bo på en stjärna, vilken skulle ni
välja? Jag tror, att jag skulle ta den där stora klara, som står
rätt över den mörka skogsåsen —
— Anne, försök att hålla din trut, sade Marilla, alldeles
utmattad under försöken att följa det virvlande kretsloppet av
Annes tankar.
Anne sade ingenting mer, förrän de togo in pä sin
egen väg. En liten skälmsk vindfläkt kom dem till mötes,
mättad med den kryddlika doften frän daggvåta ormbunkar.
Långt uppe i skuggan sken ett vänligt ljus fram mellan trä-
den — det lyste frän Grönkullas kök. Anne smög sig plöts-
ligt intill Marilla och stack sin hand i den äldre kvinnans
hårda arbetsnäve.
— Vad det är roligt att vara på hemvägen och veta, att
man kommer hem, sade hon. — Jag älskar redan Grönkulla,
och jag har aldrig förut älskat någon plats. Ingen plats
har någonsin förefallit mig som ett hem. O, Marilla, jag är
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
