Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Annes erfarenheter i söndagsskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gno på bänken. Jag kommer att fråga dig om texten, när
du är hemma igen.
Anne begav sig åstad, oklanderligt iförd den styva
svart- och vita satinklänningen, som var tillräckligt tilltagen på
längden och minst av allt kunde kallas slankig, men starkt
framhöll alla kantigheter hos den magra lilla figuren. Hatten
var en liten platt blank sjömanshatt, vars totala brist på »bjefs»
likaledes grusat åtskilliga förhoppningar hos Anne, vilken i
hemlighet haft ljuva syner av blommor och band.
Blommor sörjde hon emellertid själv för, innan hon kom
ned på landsvägen, ty då hon ett stycke fram på
Grönkullas avtagsväg stötte på ett gyllene fält av vaggande
smörblommor och en hel buske med de härligaste vilda rosor,
snodde Anne genast ihop en tjock girlang därav och prydde
därmed sin hatt. Meningarna om resultatet torde ha kunnat
vara delade, men Anne själv var storbelåten, där hon glatt
trippade framåt landsvägen med högburet huvud och svängande
röda flätor under blomsterståten av skärt och gult.
När hon kom fram till fru Lyndes hus, hade denna dam
redan gått. Anne fortsatte oförfärat ensam vägen fram till
kyrkan. Inne i vapenhuset fann hon en hel skara småflickor,
alla mer eller mindre grant utstyrda i vita, skära eller ljusblå
klänningar, och alla stirrade de med nyfikna blickar på den
lilla främlingen i deras mitt med den egendomliga
huvudprydnaden. Avonleas småflickor hade redan hört underliga
historier om Anne; fru Lynde sade, att hon hade ett
förskräckligt häftigt lynne; Jerry Buote, drängpojken vid
Grönkulla, berättade, att hon pratade tok både med sig själv och
träden och blommorna. De tittade på henne och viskade
med varandra bakom sina sångböcker. Ingen gjorde något
försök till närmande, varken då eller sedan läsningen börjat
och Anne satt inne i fröken Rogersons klass.
Fröken Rogerson var en medelålders dam, som läst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
