Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Annes erfarenheter i söndagsskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söndagsskola i tjugo år. Hennes sätt att undervisa bestod
uti att framställa de tryckta frågorna i »Ledstjärnan» och titta
strängt över dess pärm på just den lilla flicka, som hon
utvalt att besvara frågan. Hon tittade mycket ofta på Anne,
och tack vare Marillas plugg svarade Anne flinkt. Det kan
dock ifrågasättas, huruvida hon förstod mycket av vare sig
frågor eller svar.
Hon tyckte icke vidare om fröken Rogerson, och hon
kände sig helt olycklig till mods — varenda liten flicka i
klassrummet hade puffärmar. Anne fann livet föga värt att leva
utan puffärmar — helst med små manschetter nedtill.
— Nå, hur tyckte du om söndagsskolan? undrade
Marilla, när Anne kom hem.
Som kransen vissnat, hade Anne kastat den ifrån sig ute
på ängen, så att Marilla fick ej reda på dess existens — förrän
längre fram i veckan.
— Den tyckte jag rakt inte om. Där var gräsligt.
— Men Anne då! utbrast Marilla förebrående.
Anne satte sig ned i gungstolen med en lång suck,
pussade en av Ögonfröjds svällande knoppar och vinkade med
handen åt en blommande pelargonia.
— De ha nog haft det långsamt, medan jag har varit
borta, förklarade hon. — Jo, nu ska jag berätta om
söndagsskolan. Jag uppförde mig mycket väl, alldeles som ni sa åt
mig. Fru Lynde hade redan gått, så jag fortsatte ensam. Jag
gick in i kyrkan med en massa andra små flickor, och jag
satt i ett bänkhörn nära fönstret, medan di höll på med sina
verser och bibelspråk. Herr Bell läste en förskräckligt lång
bön. Jag skulle ha varit gränslöst trött, innan han blev
färdig, om jag inte suttit invid fönstret. Men det vette rakt
utåt Mörka, speglande vågen, så att jag tittade på den och
låtsade en massa roligheter.
— Det skulle du ha låtit bli. Du skulle ha hört på herr Bell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
