Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Annes bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, jag är nog det, medgav Anne lugnt. — Och jag
vet, att jag blir straffad. Det är Marilla tvungen att göra...
Men kunna vi då inte göra det nu genast, så det är
överstökat, när jag ger mig av på utfärden?
— Utfärd, tack vackert! Du kommer minsann inte på
någon utfärd, det ska du aldrig tro. Det får bli ditt straff,
men det är inte hälften så strängt som du med rätta
förtjänat.
— Får jag inte vara med om utfärden? — Anne rusade
upp och grep hårt om Marillas hand. — Men det lovade ni
mig ju! O, Marilla, jag måste vara med om utfärden! Det
var ju därför jag bekände! Straffa mig på vad sätt som helst
utom så! O, söta, snälla Marilla, låt mig få vara med om
utfärden! Tänk på glassen! Vem vet, om jag någonsin mer
blir bjuden att smaka på glass?
Marilla gjorde sig med stenhård beslutsamhet fri från de
bönfallande händerna.
— Det är inte värt du ber, Anne. Du stannar hemma
från utfärden och därmed punkt. Nej, inte ett ord!
Anne förstod, att Marilla var obeveklig. Hon slog ihop
händerna, gav till ett genomträngande skrik och kastade sig
framstupa på sängen, gråtande och vridande sig i ett vilt
anfall av förtvivlan.
— Jag tror flickan går rakt från förståndet! utbrast
Marilla och skyndade ur rummet. — Hon bär sig ju åt som om
hon vore tokig. Är hon inte tokig, så är hon genomelak
och fördärvad. Hå hå, ja ja — tänk om ändå Rachel skulle
få rätt!
Det var en högst bedrövlig förmiddag. Marilla arbetade
som för sju och skurade förstugugolvet och hyllorna i
mjölkkammaren, när hon inte kunde hitta på någonting annat att
göra. Varken hyllorna eller golvet behövde det — men
Marilla gjorde det. Sedan gick hon ut och krattade gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
