Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En konsert, en katastrof och en bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En konsert, en katastrof och en bekännelse.
näma värvet att göra toalett uppe i Dianas lilla rum i övre
våningen. Diana burrade upp Annes framhår så att man
skulle kunna tro, att där låg en valk under, och Anne knöt
Dianas öronrosetter med den elegans, som ensamt hennes
fingrar förfogade över. Sedan försökte de väl ett halvt dussin
olika sätt att ordna bakhåret, så att det skulle se som mest
»piffigt» ut. Äntligen voro de färdiga, med högröda kinder
och ögon, som lyste av glad förväntansfullhet.
Medgivas måste, att Anne kände ett litet styng i sitt
hjärta, när hon jämförde sin släta svarta klänning av bomulls-
satin och betydligt »lunsiga» grå kofta med Dianas nätta päls-
mössa och snobbiga lilla kappa. Men hon erinrade sig i tid,
att hon hade en fantasi och förstod att begagna sig av den.
Sedan anlände Dianas kusiner, flickorna Murray från New-
bridge, och de packade alla ihop sig i den stora skrindan,
som gick på medar, djupt nere bland mjuka fällar och halm.
Anne njöt av åkningen till goodtemplarhuset; släden gled så
lätt över de hårda, släta vägarna, och snön knarrade under
hästhovarna. Det blev en praktfull solnedgång, och de snö-
täckta kullarna och det blåsvarta vattnet i S:t Lorenzobukten
tindrade i glansen likt en väldig pokal av pärlemo och safirer,
bräddad med vin och eld. Bjällerklang och avlägsna skratt,
som man tyckte nästan kunde komma från skogens älvor,
ljödo från alla håll.
— O, Diana, viskade Anne, i det hon tryckte Dianas av
en halvvante beklädda hand under slädfällen, är det inte allt-
samman som en härlig dröm? Ser jag verkligen ut likadan
som vanligt? Jag känner mig så annorlunda, att jag tycker
det borde ovillkorligen synas utanpå mig.
— Du ser utmärkt söt ut, sade Diana, som nyss fått en
komplimang av en av sina kusiner och tyckte, att hon borde
låta den gå vidare. — Du har den alla vackraste färg.
Aftonens program utgjorde en enda följd av de skönaste
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
