Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. En konsert, en katastrof och en bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En konsert, en katastrof och en bekännelse
en behaglig värme, och rummet var ännu skumt upplyst av
skenet från en nästan utbrunnen brasa.
Låt oss klä av oss här, sade Diana. — Här är så
varmt och skönt.
- Har det inte varit gräsligt roligt? suckade Anne för-
tjust. — Tänk så stiligt att få gå dit upp på estraden och
deklamera! Tror du, att vi nånsin bli ombedda att göra det
Diana?
- Ja, naturligtvis, längre fram. De vilja alltid ha de
stora gossarna och flickorna att deklamera. Gilbert Blythe gör
det ofta, och han är bara två år äldre än vi. O, Anne, hur
kunde du sitta där och låtsa, som om du inte hörde på ho-
nom? När han kom till raden
»En annan flicka finns, som ej jag nämner syster...»
så tittade han rakt ned på dig.
— Diana, sade Anne med värdighet, du är visserligen
min bästa vän, men jag kan inte tillåta ens dig att tala med
mig om den där... personen. Har du nattlinnet på dig? Låt
oss då springa i kapp och se, vem som kommer först i säng!
Förslaget tilltalade i hög grad Diana. De båda små vit-
klädda figurerna flögo utför det långa rummet och genom
gästrumsdörren, som de sakta öpnat på förhand, och togo
nästan samtidigt ett väldigt skutt upp i den breda sängen-
Och då — rörde sig någonting rätt stort och tjockt under
dem, det pustade och jämrade, och någon skrek till med halv-
kvävd, vresig röst:
— Vad i alla dar ska detta betyda?
Anne och Diana fingo aldrig rätt klart för sig, hur de
kommo ner från sängen och ut ur rummet. De visste bara,
att efter en ny, förfärad språngmarsch befunno de sig skäl-
vande och tassande på tå uppe i övre våningen.
— O, vem var det — vad var det? viskade Anne, med
tänderna skallrande av köld och förskräckelse.
175 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
