Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Anne blir bortbjuden på te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räd för umgängeslivet.» Jag är så rädd att jag ska gora nå-
gonting dumt eller glömma att göra någonting, som jag borde
göra. &Går det an att ta en portion till av någonting, som
man rysligt gärna vill ha mera av?
- Felet med dig, Anne, är att du tänker alldeles för
mycket på dig själv. Du skulle bara tänka på fru Allan och på
vad du tror vore bäst och trevligast för henne, sade Marilla
och hittade för en gångs skull i sitt liv på en i all sin enkel-
het sund och klok föreskrift.
Anne förstod genast detta.
- Marilla har rätt. Jag ska försöka att inte alls tänka
på mig själv.
Anne gjorde tydligen från sig sitt besök utan något svå-
rare brott mot etiketten, ty i skymningen, när aftonhimlen
lyste guldgul och rosenfärgad, kom hon hem, högst lycklig
och förnöjd. Hon satte sig på den stora röda sandstenshäl-
len utanför köksdörren och lade sitt trötta krushuvud i Ma-
rillas hemvävda blårutiga sköte. Därpå började hon helt be-
låtet berätta.
En sval vind kom fläktande över de vida åkerfälten från
tallskogens bryn utmed åsarna i väster och drog susande ge-
nom popplarna. En klar stjärna lyste över fruktträdgården,
och eldflugorna fladdrade ut och in bland ormbunkar och
prasslande grenar. Anne följde dem med ögonen, medan
hon talade, och för henne smälte småningom vind och stjär-
nor och eldflugor samman till någonting obeskrivligt ljuvt
och trolskt.
— O, Marilla, jag har haft så hänförande roligt! Det
kan knappast skildras med ord . . . När jag kom fram till präst-
gården, steg fru Allan ut och mötte mig på trappan. Hon
hade pä sig den sötaste klänning av ljusrött musslin, med
fullt med volanger och med halvkorta ärmar, och hon såg
alldeles ut som en ängel. Jag tror nästan, att jag skulle vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
