Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Anne blir bortbjuden på te
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anne blir bortbjuden på te.
bli prästfru, när jag vuxit upp, Marilla. En pastor skulle nog
inte bry sig om mitt röda hår,, för han skulle inte tänka på
sådana världsliga saker. Men då fick man naturligtvis lov att
ha en snäll och god natur, och en så’n får jag aldrig, så att
det är nog inte värt jag tänker på den saken. För somliga
faller det sig så lätt och naturligt att vara snälla och goda,
men jag hör inte till dem. Fru Lynde säger, att jag är full
av arvsynd. Men nog vet jag, att jag försöker göra mitt
bästa, och det borde väl ändå räknas för någonting — säg?
Det är lustigt — somliga människor, som Matthew och
fru Allan, kan man tycka om från första stunden man ser
dem, men med andra, som till exempel fru Fynde, måste man
verkligen ha tid på sig för att lära hålla av dem . . Man vet,
att man bör hålla av dem, eftersom de veta så mycket och
— och mena så väl, men man är tvungen att påminna sig
själv hela tiden, annars så glömmer man det. . .
Det var också bjuden en annan liten flicka, från Vitsands
söndagsskola. Hon hetta Lauretta Bradley, och det var en
mycket trevlig liten flicka. Inte precis en själsfrände, men jag
kom utmärkt bra överens med henne. Det var väldigt fin te-
servering, och jag tror inte, att jag dummade mig på något
sätt. Efter teet sjöng och spelade fru Allan, och hon hade
också Fauretta och mig att sjunga. Fru Allan säger, att jag
har bra röst och att jag, nu när hon har hört den, ska få
vara med i söndagsskolekören. Jag får riktig hjärtklappning,
bara jag tänker därpå! Jag har så mycket längtat efter att få
sjunga med i söndagsskolekören, som Diana gör, men den
hedern tänkte jag då aldrig skulle vederfaras mig...
Lauretta skulle gå hem tidigare, för det ges en välgö-
renhetsföreställning i kväll på hotellet i Vitsand, och hennes
stora syster skulle läsa upp ett poem, så att Lauretta skulle
få gå upp och höra på. Se’n fingo fru Allan och jag en rik-
tigt trevlig och förtrolig pratstund. Jag berättade allting för
- 201 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
