Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Matthew gör en upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matthew gör en upptäckt.
— Jag får säga, Anne, att den där klänningen tycker jag rakt
inte du behövde, men efter nu Matthew har skaffat den åt
dig, så får du väl slita den med hälsan och vara mycket rädd
om den. Här är ett hårband, som fru Lynde sa’, att du skulle
ha. Det är grönt, så att det skulle passa till klänningen. Hm,
jag säger då det! . .’. Kom nu, så vi få sätta oss ned.
— Jag förstår inte, hur jag ska kunna äta någon frukost,
sade den glädjestrålande Anne. — Det är någonting så pro-
saiskt med frukost i ett sådant här spännande ögonblick. Låt
mig hellre mätta mina ögon med min nya klänning. Jag är
så glad åt att det fortfarande är modernt med puffärmar. Jag
liksom kände, att jag aldrig skulle kunna övervinna det, om
de ginge ur modet, innan jag hunnit ha en klänning med så-
dana . . . Jag skulle aldrig ha kunnat känna mig riktigt nöjd
och glad. Och det var bra snällt av fru Lynde att ge mig
det mossgröna hårbandet. Jag känner, att jag för framtiden
ständigt måste vara en riktigt snäll och bra flicka. Det är
minsann inte alltid så gott, men hädanefter ska jag anstränga
mig mer än förr . . .
När den prosaiska frukosten var undanstökad, uppenba-
rade sig Diana borta på spången nedanför den snöiga bac-
ken, mot vilken hon lyste helt grann i sin långa körsbärs-
färgade kappa. Anne flög utför stigen för att möta henne.
- Glad jul, Diana! O, en så’n jul, så underbart härlig!
Och jag har någonting alldeles hänförande att visa dig. Matt-
hew har gett mig en den allra sötaste klänning, med sådana
ärmar! Aldrig i mitt liv har jag kunnat tänka mig någonting
vackrare!
— Och jag har någonting mera åt dig, ropade Diana
helt andtruten. — Se här — den asken ska du ha! Faster
Josephine har skickat oss en stor låda med en massa sakei
uti, och det här är åt dig! Jag skulle ha sprungit bort till
dig med den i går afton, men den kom inte förrän sedan det
— 221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
