Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Ett romantiskt äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
årorna.
Ett romantiskt äventyr.
Vad har hänt, Anne? frågade Gilbert och fattade
- Vi spelade Elaine, svarade Anne kyligt, utan att ens
se på sin räddare, och jag skulle driva ned till Camelot i
slupen — jag menar ekan . . . Ekan började ta in vatten, och
jag klättrade &upp på bropelaren. Flickorna sprungo efter hjälp.
Vill du vara så god och ro mig till bryggan?
Gilbert rodde henne med största beredvillighet till bryg-
gan, och Anne hoppade vigt upp på land, föraktande hans
erbjudna bistånd.
- Jag får tacka så mycket, sade hon högdraget och
vände honom ryggen.
Men även Gilbert hade hoppat ur ekan och lade nu han-
den på hennes arm för att hålla kvar henne.
- Anne, sade han brådskande, hör på mig! Kan vi
inte vara goda vänner? Jag är så ledsen för att jag gjorde
narr av ditt hår den där gången. Jag ville bara skoja och
trodde aldrig, att du skulle ta det så hårt. Det är ju för
resten så länge sedan ... Jag tycker ditt hår är väldigt vac-
kert nu - allvarsamt!... Låt oss vara vänner!
Anne tvekade ett ögonblick. Trots all sin kränkta vär-
dighet hade hon ett egendomligt, nyss vaknat medvetande av,
att det på en gång blyga och trohjärtade uttrycket i Gilberts
bruna ögon gjorde henne gott... Hennes hjärta började
klappa helt hastigt och oroligt.
Men det bittra minnet av skymfen från skolsalen stålsatte
hennes vacklande beslut. Scenen, som utspelats för mer än
två år sedan, sprang fram för hennes hågkomst så livligt,
som hade den hänt dagen förut. Gilbert hade ropat »det
brinner!» om hennes hår och var skulden till, att hon fått
skämmas inför hela skolan. Hennes harm, som kunnat före-
komma äldre människor lika löjlig och orimlig som själva
dess orsak, hade, tycktes det, ingalunda dämpats och förmild-
- 244 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
