Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Ett romantiskt äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett romantiskt äventyr.
Elaine ... Och Ruby gråter ögonen ur sig däruppe ... Men
Anne, hur har du blivit räddad?
— Jag klättrade upp på en av bropelarna, sade Anne
håglöst, och så kom Gilbert Blythe roende i herr Andrews’
eka och satte mig i land.
_ O Anne, så duktigt av honom! Och så romantiskt
se’n! ropade Jane,’ som äntligen återfått talförmågan. - Nu bli
ni naturligtvis sams efter detta.
- Nej, det är just vad vi inte bli, fräste Anne, som för
ett ögonblick vaknade upp ur sin slapphet. - Och jag vill
aldrig mera höra ordet »romantiskt», nu vet du det, Jane
Andrews .. . Det var fasligt tråkigt ni skulle bli så skrämda,
flickor. Det är alltihop mitt fel. Jag är säker på, att jag är
född under en olycklig stjärna. Allt vad jag gör ställer till
förtret för mig själv eller för mina käraste vänner. Din pap-
pas eka ligger på sjöbotten, och jag har en förkänsla av, att
vi inte mera få vara ute och ro på sjön.
Annes förkänsla visade sig i detta fall mera pålitlig än
dylika pläga vara. Stor blev bestörtningen hos familjerna
Barry och Cuthbert, när eftermiddagens händelser blevo kända.
— Ska du någonsin bli förståndig? suckade Marilla.
- Jo för all del, det tror jag visst, Marilla, svarade
Anne förhoppningsfullt. I östra gavelrummets ensamhet hade
hon satt sig till att gråta ut ordentligt, och detta hade lugnat
hennes nerver och återskänkt henne hennes vanliga ljusa syn
på tingen. — Jag tror, att mina utsikter att bli förståndig äro
gynnsammare nu än någonsin.
— Det begriper jag inte, sade Marilla.
- Jo, sade Anne, i dag har jag lärt mig någonting
spritt nytt. Alltse’n jag kom till Grönkulla, så har jag
gjort dumheter, men för var gång har jag fått en lärdom
därav. Ametistbroschen botade mig för att röra vid saker,
som inte ä’ mina. Spökskogen lärde mig att inte fantisera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
