Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Faster Josephine som välgörarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faster Josephine som välgörarinna.
fasligt efter, när man var liten, är inte hälften så märkvärdigt,
när man väl får det. —
På torsdagen fingo flickorna åka i parken, och på kvällen
tog faster Josephine dem med sig på en konsert i Musikaliska
akademien, där en ryktbar storsångerska skulle sjunga. För
Anne var denna afton såsom en inblick i en ny välld.
- O, Marilla, det var över all beskrivning... Jag var
så hänförd, att jag inte ens kunde tala, och då kan ni före-
ställa er... Jag bara satt helt tyst och njöt. Madame Selit-
sky var utmärkt vacker och klädd i vitt siden och diamanter.
Men när hon begynte sjunga, så glömde jag allting annat.
O, jag kan inte beskriva, hur jag blev till mods .. . Men jag
tyckte^ att det aldrig mer borde kunna förefalla svårt att vara
snäll. Jag kände mig som jag gör, när jag blickar upp
mot stjärnorna. Det kom tårar i mina ögon, men ack —
det var bara glädjetårar.
Jag var så ledsen när det var förbi alltsamman, och jag
sa’ till tant Josephine, att jag inte begrep, hur jag skulle kunna
sänka mig ned till vardagslivet igen . . . Hon sa’, att om vi
ginge tvärs över gatan och in på restaurangen och finge oss
var sin portion glass, så kanske det kunde hjälpa mig på tra-
ven . . . Det trodde jag i början rakt inte på, men det gjorde
det verkligen. Glassen var förtjusande, Marilla, och det var
så livat att sitta och äta den där mitt i natten klockan elva.
Diana sa’, att hon trodde, att hon var född till stadsliv, så
bra passade det henne... Tant Josephine frågade mig, vad
jag trodde, men jag sa’, att det måste jag tänka över mycket
väl, innan jag kunde svara på det. Och så tänkte jag, sedan
jag gått och lagt mig — det är den allra bästa tiden.
Och vet Marilla, jag kom underfund med, att jag är inte
född för stadsliv, och det är jag glad åt. Det kan nog vara
roligt för en och annan gång att sitta på en restaurang klockan
elva och äta glass, men annars vill jag hellre så dags vara pa
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
