Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Faster Josephine som välgörarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faster Josephine som välgörarinna.
mitt lilla rum och sova skönt i min lilla säng och bara liksom
ana, att stjärnorna tindra utanför och att vinden susar i furorna
nere vid bäcken. Det sa’ jag också till tant Josephine vid
frukosten morgonen därpå, men hon bara skrattade. Varför
skulle hon skratta åt det?... För resten har hon varit så snäll
och förfärligt schangtil mot oss - bjudit oss på allt möjligt
På fredagen skulle hemfärden ske, och herr Barry’kom
med vagnen för att hämta flickorna.
- Nå, jag hoppas ni ha haft roligt, sade fröken Barry,
när de nego och sade farväl.
- Ja-a, det ha vi visst, det, svarade Diana.
— Och du, Anne-flickan?
— Jag har njutit av varenda minut, som vi varit här,
sade Anne, slog hjärtligt armarna omkring den gamla damens
hals och kysste hennes skrynkliga kind.
Diana skulle aldrig ha vågat taga sig en sådan frihet,
och hon blev helt förfärad över Annes djärvhet. Men fröken
Barry såg belåten ut, där hon stod på sin veranda och följde
den bortrullande vagnen med ögonen.
Sedan gick hon med en suck tillbaka in i sitt stora hus.
Det föreföll ganska öde och ensligt, nu när de muntra små
flickorna ej längre gåvo liv däråt. Fröken Barry var en ganska
självisk gammal dam, om nu sanningen skall fram, och hon
hade just aldrig frågat efter någon människa mer än sig själv.
Hon brydde sig om andra bara i den mån, som de gjorde
henne nytta eller roade henne. Anne hade roat henne och
stod följaktligen ganska högt i tant Josephines gunst. Men
nu kom fröken Barry underfund med, att hon tänkte mindre
på Annes naiva sätt att uttrycka sig än på hennes stora för-
måga att fröjda sig, den känslighet, som hon aldrig rätt för-
mådde dölja, hennes artiga och uppmärksamma väsen och
det milda uttrycket i hennes ögon och kring hennes läppar.
— Jag trodde Marilla Cuthbert fått en skruv lös, när
- 255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
