- Project Runeberg -  Anne på Grönkulla /
308

(1909) [MARC] [MARC] Author: Lucy Maud Montgomery Translator: Karin Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den långa vintern.
kade Jane. - Och det lönar inte, att folk säger till en: gå
inte och ängsla dig! Jag kan inte annat än vara ängslig -
tänk om jag inte blir flyttad, sedan jag gått på seminariet
hela vintern och kostat pappa och mamma så mycket pengar!
— Jag gör mig sannerligen inga bekymmer, sade Josie
Pye. — Blir jag inte flyttad nu, så får jag väl gå här ett år
längre. Det har min pappa råd att låta mig göra. Anne,
Frank Stockley säger, att professor Tremaine har sagt, att
Gilbert Blythe får säkert guldmedaljen och att Emily Clay tro-
ligen anammar stipendiet.
— Vad du nu sade kanske gör mig ledsen i morgon,
Josie, skrattade Anne, men just i denna stund känner jag, att
så länge jag vet, att violerna komma upp alldeles purpurröda
nere i sänkan bortom Grönkulla och att de små ormbun-
karna sticka upp sina krusiga huvuden invid De älskandes
stråt, så kvittar det mig precis lika, antingen jag får stipendiet
eller ej... Jag har gjort mitt bästa, och det får vara nog.
Flickor, nu tala vi inte mera om examen! Se på den blek-
gröna himlen över husraden därborta och föreställ er, hur
den ska se ut över de nylövade bokskogarna hemma i Avonlea!
— Vad ska. du ha på dig — du vet när, Jane? frågade
Ruby och lämnade naturdyrkan åt vem som ville ägna sig
däråt.
Jane och Josie svarade båda i munnen på varandra, och
samtalet flöt nu in i en särdeles intressant och givande fåra.
Men Anne, med armbågarna mot fönsterkarmen, den
mjuka kinden lutad mot de knäppta händerna och ögonen
fyllda av syner, blickade utan att höra de andras pladder över
hustak och kyrkspiror hän mot aftonhimlens blänkande kupol
och vävde sina framtidsdrömmar av de ungdomliga förhopp-
ningarnas egen gyllene spånad. Vem är väl rikare än den,
som äger det lockande okända med alla dess möjligheter
och löften?
308

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:30:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/annepagran/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free