Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Skördemannen, vilkens namn är död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skördemannen, vilkens namn är död.
med. De funno Anne och Marilla bleka och förfärade syssel-
satta med att söka återkalla Matthew till medvetande.
Fru Lynde sköt dem milt åt sidan, kände på hans puls
och lade sedan sitt öra mot hans hjärta. Hon såg sorgset
på de båda andras ängsliga ansikten, och tårarna kommo
henne i ögonen.
— O, Marilla, sade hon högtidligt. — Jag tror inte -
att vi kunna göra någonting för honom.
— Fru Lynde — inte menar ni väl — inte tror ni -
att Matthew är — är —
Anne kunde ej uttala det förfärliga ordet, hon bleknade
och kände sig yr och matt.
— Jo, barn, jag fruktar det. Se på hans ansikte! När
man har sett det uttrycket så ofta som jag, så förstår man,
vad det betyder.
Anne blickade in i det orörliga anletet och såg Dödens
insegel tryckt därpå.
När doktorn anlände, sade han, att Matthews död varit
ögonblicklig och troligen plågfri. Orsaken hade sannolikt
varit någon häftig sinnesrörelse. Varuti denna bestått, såg
man snart av det papper, som Matthew hållit i handen och
som drängen Martin samma morgon hämtat på postkontoret.
Det innehöll underrättelsen om att Abbey-banken gått omkull.
Den sorgliga nyheten spreds hastigt i Avonlea, och hela
dagen kommo och gingo vänner och grannar på Grönkulla
för att göra kärlekstjänster åt den döde och åt de efterlevande.
För första gången hade den blyge, tillbakadragne Matthew
Cuthbert blivit en person av vikt; dödens vita majestät hade
sänkt sig ned över honom och krönt hans lugna panna.
När den stilla natten bredde sig över Grönkulla, låg det
gamla huset försänkt i tystnad och ro. Inne i förmaket vilade
Matthew Cuthbert i sin kista; det långa grå håret omramade
hans fridfulla ansikte, varöver svävade ett litet blitt leende,
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
