Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
godt som plötsligt. Vågorna svällde till, våg-
dalarne blefvo djupa och som ett nötskal ka-
stades vår båt på hafvet. Faran var öfver-
hängande. Enkan låg blek som ett lik på bot-
ten af båten, vred sina händer, hon ömsom ban-
nade, ömsom bad. Gripen af stundens allvar
höll sig enhvar beredd på det värsta. Alice...
Malm suckade djupt, svetten bröt fram
på hans panna. Nu var intet tvifvel möjligt.
Alice, så hette den vackra flickan, ensam
såg oförfärad ut. Som en stormfågel blickade
hon med de vackra ögonen lugnt öfver det
hvitskummande hafvet. Orädd deklamerade hon
några stancer, som likasom en teckning i stål
för evigt graverades i mitt minne,
» När nordanstormen mig jagar från kust,
då har jag min glädje, då har jag min lust,
Ty när den väldige börjar sin färd,
Jag ilar med den öfver mörknad fjärd.”
Vi räddades som genom ett underverk,
och jag, utom mig af beundran och förtjus-
ning öfver hennes skönhet och mod, Jag friade
samma afton och fick ja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
