Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Anstaltens allmänna karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSTALTENS ALLMÄNNA KARAKTÄR
5
2. Anstaltens allmänna karaktär.
Denna omständighet att sinnessjukdomen medför
samhällsomöjlighet gör, att de anstalter, inom hvilka
sinnessjuka vårdas, icke kunna bli fullt jämförliga med andra
sjukvårdsanstalter; de få sin säregna karaktär, de bli så
att säga små stater i staten, inom hvilka en viss
begränsning af den personliga friheten äger rum. Men denna
prägel af afskildhet från yttervärlden, som anstalten på
grund af den nödvändiga frihetsinskränkningen erhåller,
bör vara det enda, som gör den i någon mån jämförlig
med fängelset. Fängelsets invånare ha ju alla visat sig
antisociala, och ehuru det utan tvifvel är sant, att det
finnes födda brottslingar, som lika litet rå för sin
brottslighet som den sinnessjuke för sina tankevillor eller
periodsuparen för sina anfall af dryckenskap, förhåller det
sig så, eller antages åtminstone så vara förhållandet, att
fången i och genom en viljeyttring, fullt
öfverensstämmande med en normal människas andra viljeyttringar,
begått sin brottsliga handling. Hans internering bör
därför ha karaktären af straffdom, och det är blott en
naturlig och inom vissa gränser nyttig reaktion, att en
brottsling från de icke brottsligas sida drabbas af ett visst
förakt, tills han upprättat sig.
Icke den minsta skugga af skam får däremot falla
öfver sinnessjukanstalten och den där intagne. Den
sinnessjuke är på grund af sjukdom samhällsomöjlig, och är
han samhällsvådlig, begår han en lagstridig handling, så
är den utslaget af en sjuklig psykisk process, och han
kan ej därför tilläggas brottslingens ansvar. Det är intet
nedsättande att vara sinnessjuk. Vi böra icke med något
slags skamkänsla å den sjukes vägnar tala om en på
hospital intagen anförvant, en djup medkänsla med honom och
hans likar må vi hysa, och hospitalen böra vi betrakta såsom
ett uttryck för den mänskliga samhörighetskänslans och
nästakärlekens vackraste sträfvanden. Att hospitalen göra till
sitt mål att visa sig värdiga ett sådant betraktelsesätt,
det vågar jag försäkra. Vi läkare och vårdare vid dessa
anstalter äro stolta öfver vår ställning och öfver att vi få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
