Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Sinnessjukdomarnas kurativa behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
OM ANSTALTSVÅRD AF SINNESSJUKA
tillfället rådande sjukdomsyttringarna. Det är emellertid
klart, att läkarens förnämsta sträfvan dock är att göra
behandlingen kurativt, botande. Detta mitt påstående
måste dock fattas på riktigt sätt. Läkaren botar ingen,
gör ingen frisk. Den som botar är naturen själf genom den
själfläketendens, som finnes hos hvarje lifsduglig organism.
Läkarens uppgift är att genom studium af den sjuka
organismens byggnad och funktioner jämförda med den
friskas söka lära känna sjukdomens väsen och därigenom
finna de villkor, under hvilka denna själfläketendens bäst
förmår utöfva sina värkningar. Endast kirurgen, som till
exempel bortskär en elakartad svulst, kan med något fog
anses bota, och äfven han understödjer dock endast
själfläkningen genom att aflägsna det, som denna icke
förmår öfvervinna. Sinnessjukläkaren gör natu: "gtvis icke
häller han anspråk på att kunna åstadkomma g
än sätta den sjuke under de gynnsammast tänkbara villkor,
för att hans sjukdom skall utlöpa med bästa möjliga resultat.
De förut omtalade medlen: interneringen på anstalt,
sängläget under ständig öfvervakning, långbadet och äfven
de rogifvande läkemedlen ha utom värdet af sin palliativa
värkan äfven det, att de såsom sagdt äro uppfostringsmedel
för de obotligt sjuka och således hvad dessa angår
förhjälper till ernående af bästa möjliga resultat. Jag nämnde
ju, att den nutida behandlingsmetoden gör formerna öfver
hufvud mildare, än de voro under forna tiders
cellbehandling. Men man är ock i sinnessjukvården i den mån
lyckligt lottad, som de berörda medlen värka på nå i
sjukdomen väsentligt, hvars mildrande måste utöfva
inflytande på dess förlopp.
i
Hos de allra flesta sinnessjuka är under det alenta
stadiet hjärnan i ett tillstånd af öfverretning, och om
första villkoret för sjukdomens gynnsamma utgång är,,rst
den sjuke får ro. Interneringen i och för sig värka va
denna riktning, i det att den atskiljer den sjuke från den
vanliga miljön, från de personer och ting, som omgifva
honom under hans hvardagslif. Bekymret för huru den
syssla, den sjuke i sitt friska tillstånd skött, nu
handhafves blir mindre stark, när han fullständigt isoleras
därifrån, näringsomsorgen om den egna personen bortfaller,
och afståndet mildrar i någon mån den orofyllda omtanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
