fläckade qvinlighet sökte hon ej bemantla eller rättfärdiga, och hon kände, i sina bättre ögonblick, djupt allt hvad den beröfvat henne både i den yttre verlden och i den, som rörde sig inom hennes bröst; men det medfödda lättsinnet förjagade snart dylika betraktelser. Detta lättsinne och en nyckfullhet, som anses tillhöra hennes kön och den hon i alla fall egde i mindre grad än många andra, voro föi den, som lärde känna henne, de egentliga karaktersfelen hos denna i så många hänseenden älskliga qvinna. Något intriglynne, men som aldrig gick ända till elakhet, och ett öfverdrifvet lyxbegär och nöje af grannlåt fullständiga, som jag tror, teckningen af hennes fel och lyten. Denna Emilie H:s böjelse för prakt och kostbara toiletter har utan all fråga verkat menligt för konsten, i det den hos både skådespelare och publik stält ytans skimmer i förgrunden och skjutit det rent konstnärliga i skuggan. Den utsökta, fina smak, hvarmed Emilie visste att begagna lyxen, gjorde denna så mycket mera lockande och förledande. Sitt farligaste prof, sin kanske skönaste triumf, fann Emilie H. ej på scenen, utan i salongen. Efter hennes uppträdande i »Jungfrun af Orleans-; hade