Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henriette Widerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsöka bekanta ansigten i stället för att
tänka på hvad hon sjöng. Såsom
Suzanna, Armide, Anna i »Friskytten», hvari
hon alternerade med fru Frösslind,
Vestalen, Vitellie i »Titus», Amazili i
»Fernand Cortez», Laura i »Slottet Montenero»
och många andra firade Henriette
Widerberg verkliga triumfer, och en hög
grad af konstnärlighet nedlade hon ofta
instinktlikt i utförandet, då det föll henne
in att låta fatta sig af dessa och andra
odödliga tonverk.
En regel- och tygellös lefnad ändade
tidigare än som varit nödigt hennes
konstnärsbana. Före 40 år, tror jag, var hon
redan förlorad för scenen.
På 1830-talet sjönk så småningom
teatern i både musikaliskt och dramatiskt
hänseende, ej blott derigenom att de
utmärktare konstnärerna efterhand
försvunno eller åldrades, utan betänkligast
derigenom att det högre skådespelet och
den gamla klassiska operan efterhand
undanträngdes. Den stora stilen gick
förlorad på begge hållen. Mozart ensam
bibehöll sig, troligen emedan han ej kan
blifva umbärlig, men sjelfva »Friskyttens»
stjerna bleknade något. Rossini och hans
skola inkräktade scenen till en tid, och
derom vore visst ingenting att säga, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
