märkvärdig ock ganska storartad altröst och lyste en tid i de Rossiniska operornas altpartier, sedan hon lärt sig att be-herska den och passat in den i det rådande sångmaneret. Hon sjöng äfven någon gång saker i den äldre stilen, och onekligt är, att hennes röst väl passade för dem. I utförandet saknade hon i allmänhet mindre energi än behag. Hon var ful och fick aldrig — utom någon gång i karlroller, t. ex. Malcolm i »Sjöfröken» — någon scenisk hållning eller något spel, som kunde intaga. Hon är, mig veterligen, den enda primadonna, ty det var hon verkligen en tid, som slutat såsom chorsångerska — det hon några år varit vid den svenska k. scen, som förr applåderade henne såsom primadonna. Sic transit gloria mundi! Mot slutet af 1830 talet uppträdde

Jenny Lind.

Hon hade varit teaterns elev, inöfvades af Berg, teaterns sånglärare, och användes ganska tidigt i små roller, men sällan. Jenny Linds första egentliga debut egde rum 1837. Hon var då 18 eller 16 år gammal — hvilketdera vet man ej, och hon sjelf lär ej känna eller vilja känna det sä noga. Första uppträdan-