jorna, der hon blef den mest betydande personlighet sångscenen företett efter Lind och före Michal. Julia Bervald hade en vacker figur, ett välbildadt, ehuru något själlöst ansigte, ett angenämt skick. Hennes af naturen vackra sopran hade antagit mycken bildning, och det var mycken korrekthet, mycket behag i hennes föredrag, som dock, likasom hela hennes personlighet, hade något svalt och nyktert. I riktigt tragiska, glödande partier var hon ock mindre lycklig, åtminstone icke rätt hänförande, men det låg äfven här behag, mjukhet och en viss innerlighet i hennes framställning. Derom vittna hennes utförande af Adalgisa i »Norma» och älskarinnan i »Puritani». Detta senare parti räknades bland hennes bästa. — I roller af en finare komik var hon kanske bäst pä sin plats, t. ex. såsom »Figaros» Susanna. Med utmärkt talang och helgjutenhet sjöng och spelade hon denna roll. Efter få år lemnade Julia B. scenen för att träda i äktenskap med en rik friherre Åkerbjelm. Sverige skulle sålunda ock få sitt exemplar af primadonna, slutande med att blifva grande-dame. Hittills är det likväl det enda.