Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÆRØISKE FOLKESAGN.
175
hevdi fjos å fleiri stodum oman firi bejin, i Kvfggjagili og å Brekke;
nåkrir teigar kallast enn Linteigar, hvår hon bleikti ldrift. Hon rtinabant
bejin, so at eingin steinur kemur nidur å hann, 16 at eingin gårdur er
um hann; um lu varpar groti oman åf bomrunum, sum hanga beint
uppi ivir benum, verdur tå5 to liggjandi å teirri brottu brekkuni.
Son hennar kalla summir Olav seydamann; sonarsonurin vår
Eini-valdur. Dottir Einivalds vår Herborg rika; hon fekk barn vid son i
Réalds, sum tå vår logmådur og såt å gårdi sinum i Dåli i Sandoy.
Hesin sonur Roalds’gekk burtur f Sugguni vid Skarvanes; tå id
tidind-ini um hetta skådaverk borust til Roalds, vår Herborg stodd hår hjå.
Hon spurdi tå logmannin, um barnid, id vår I mødurlifi, skuldi tåka
arv, toat fådirin vår deydur. uFullan og allan arv”, svåradi Réaldur.
Hon sigir tå: aminnist til tit, ld håvid boyrt”, og ta feil hon i évit.
Nå first grunadi logmådurin, at hon vår vid barn vid soni hans; tf
ikki véru tey gift. Hob feddi son, sum vår nevndur Åsbjorn; hann
vox upp hjå abbanum Eioivaldi; teir samdust ikki væl, abbin kundi
ikki gloyma, at hann vår leysingabaru; Åsbjorn settist nidur å
Skarva-nesi og vans tær tolv merkurnar frå Qalli og til fjoru frå Husavlk.
Ein dågin funnust teir bådir burtur i håganum, Einivaldur og
Åsbjorn, og féru at deila hvor vid annan um marknaskiiid miilum
Husa-vikar og Skarvaness; teir bardust leingi såman, og meiri enn år eftir
voru gropurnar sjonligar å stådinum undir Vestfdli, hvår teir tékust
hondum; um langt og leiagi stod hinum gamla til vioningar. Åsbjorn
gjordi ein gård eftir marknaskilinum, men hann er ikki marki nå; medan
hann gekk og dré grét såman åt gårdinum, så bann ein mann vid leggald
um riggin dråga grot sum hann sjålvur; hann helt tåd first vera
buldu-mann, tiat hann kendi* hann ikki; men hann så seg sjålvan i hamfor;
hann doydi å såma åri. — Mangir Feroyingar sig? seg vera komnar
åf husfrånni i Husavlk f 14da ella 15da lidi.
III. ORMUR BONDI Å SKALA«
Indhold. Orm bonde på Skåle på Østere var en bekendt udådsmand
p& Færeerne; skdnt han var rig og ejede meget jordegods, ranede han dog
ofte far på andens mark. En af hans naboer var Petur bonde i
Fun-ning; han traf engang Orm ifærd med at stjæle får på de marker, som
herte til Funning, men da Petur var bange for at miste sit liv, lod
han som om han ikke så ham og tænkte på at slippe bort fra ham.
Men Orm leb lige hen til ham, da han så ham, og skdnt Petur
erklærede ikke at have set ham for, tvang Orm ham med exeni hånden
til at sværge, at han aldrig senere skulde rebe ham for nogen, hvad
;z«,byGoo^le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
