Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÆRØISKE FOLKESAGN.
185
vera honum firigivid, tå id hann går kirkjuni gédar bdtur, ogbispinum
ein feitan oxa hvort år; hetta læt bispurin allt skera å eitt trækelvi, at
nå vår sidsti og efsti sallur utslettadur eftir Sfmun i De. Ta ld
Eir-ikur hevdi greitt beturnar, f6r hann vestur aftur firi oli Vågabjorgini;
téat tåd vår ein vågiiig ferd hjå cinum manni at fåra, eydnadist honum
té at koma heilur igjognum bårdan streymsjogv og hega aldu tann langa
vegin; hann vår nå komin inn å deyda vatnid og slatta sjogvin innan
firi Tindholmin; nå helt hann seg vera sloppnan år ollum vanda, ték kelvid
upp, og for fegin at lesa, hvåt å ti stod; nå, toklist hann, vår firi
ongum at rædast. Sum hann nå betst såt vid hesum tånkum og hugsadi
ikki um at takka gudi, sum hevdi fert hann ivir håvid, ella bidja bann
firigeva sår dråpid, tå reis aldan frå grunni og ein bodi breyt, sum
ikki hevdi brotid ådur, bvdlvdi båtin og dré Eirik tii botns; sidani råk
hann upp 1 Skåtagjågv, likid helt enn kelvid frå bispinum i hondini.
TI hevir Eiriks bodi fingid navn. — Ein mådur i Mikjunesi segdist
vera nfjundi mådur frå abba Eiriks og Simunar.
VII. SVINOY.
Indhold. Man fortæller, at Svineen, som flere af Færeerne,
oprindelig har været en flydende e, som kom nordenfra; den ferte dog
almindelig såmegen tåge med sig, og var selv indhyllet i sådan tåge,
at man kun sjælden fik dje på den. I bygden Videreide på Vide havde
de en so, men ingen galt, og dog fik den grise hvert år. Bette un«
drede de sig over, og de lagde nu mærke til, at den forsvandt ved en
viss tid på året, men kom altid igen. Engang forfulgte de den med
ojnene, idet den leb ester over ejdet til Ejdesvig; en kone fik fat på
den og bandt et negleknippe i halen på soen, og derpå svommede den
ud i havet. Noget efter at dette er sket, se folkene på Videreide een
tydelig vise sig for dem over ejdet ved den sydlige del af det; de ro
ud til den, og kunne nu lande på den, fordi soen havde båret jern på
den, hvorved den blev fast, og har ligget på samme sted siden den
tid; men Svine er den kaldet, fordi svin vare på den, da de fandt den,
og et svin fæstede den.
Tåd er manna sogn, at Svinoy, sum ådrar åfFeroyjum, vår flotoy
åf firstu tid. Hon kom upp firi nordan oyjarnar, men hon såst sjaldan
åf folki, liat hon ferdi sum oftast toku vid sår, og vår sjålv huld i
mjorka. Nå skål sigast frå, hvussu hon frå at vera flotoy vård ein
fost oy. — Å Vidareidi åttu teir cina sågv, men ongan galt, 16 vår
sågvin kvidin hvort år og åtti grisar; allir undradust mikid å hetta, og
;z«,byGoo^le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
