Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åtgärder i äldre och senaste tid vidtagna till skydd för fäderneslandets fornlemningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utödde blifva, utan ock de monumenter, som både af
Konungar, Drottningar och Förstar, samt andre förnäme
af ridderskapet och clerkeriet uti vare christne kyrkor,
till deras heder och åminnelse, hafva varit lemnade, alldeles
förödas och af andra försåtligen intagas och åverkas, hvilket
så mycket mera står till att ogilla och afvärja, som sådane
monumenter böra skattas ibland de ting, hvilka, så af sig
sjelf som för insticktelsen skull, från all vanrykt och
ohelgelse fri och försäkrade, jemväl till våra förfäders och
hela vårt rikes odödeliga beröm märkeligen ländande äro.
Ty hafve Wi af den särdeles nit Wi till följe af vare
förfäder Sveriges Konungar öfver allt sådant billigt böre
draga, så väl till att offentligen betyga det missnöje Wi
till en slik oreda, som ofvanbemält är, fattat hafve, såsom
ock att härefter beskydda och handhafva alla sådana ting
för vidare oloflig handtering, för godt och nödvändigt ansett
att bjuda och befalla alla våre trogne undersåtare, som
detta i någon måtto angå kan, efter som Wi härmed och
i kraft af detta vårt allmänna placat dem bjude och
befalle, först, att ingen, eho han är, skall efter denne dag
understå sig på någrehanda sätt att nederbryta eller
förstöra de borger, hus, fästen, skansar eller stenkumbel,
som ännu på en eller annan ort kunna vara till finnandes,
ehuru ringa ock dess aflefvor vara måge, icke heller i
någon måtto förspilla de stoder eller stenar, som med
någon runaskrift kunna vara ritade, utan han dem alldeles
orubbade på sina rätte forne ställen blifva låta, tillika
med alle store hopburne jordhögar och ättebackar, der
månge Konungar och andre förnäme sina grafvar och
hvilorum stadgat hafve, eftersom Wi alle sådane gamle
monumenter, som uppå någon Wår och Kronones jord, egen
eller skatte, antingen den Oss än tillhörer eller för detta
tillhört hafver, och nu på något sätt afhänd är, belägne
finnes, ifrån all sjelf viljande åverkan, icke annars än
voro de vår enskilde egendom, alldeles frikalle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
