Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åtgärder i äldre och senaste tid vidtagna till skydd för fäderneslandets fornlemningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
antiqviteter derjemte tillsyn och vård kan blifva uppdragen,
äfvensom af enskilda jordegare, eller af annan förekommen
anledning, för vissa bestämda, minnesmärken fastställa
vitesförbud från 10 till högst 50 riksdaler banko, angifvarens
ensak (7:de §); samt slutligen åliggandet för Riksantikvarien
att, då han finner denna förordning i någon måtto vara
öfverträdd, sådant till åtalan hos vederbörande anmäla
(7:de §).
Onekligt är att denna kongl, förordning haft ett
välgörande inflytande, företrädesvis på de rörliga
fornlemningarnes eller jordfyndens tillvaratagande och hembjudände åt
Kongl. Maj:t och Kronan, hvarom statens historiska
museum lemnar ett glädjande vitnesbörd. I denna del inser
jag ej att några mera ändamålsenliga föreskrifter kunna
meddelas.
För de fasta fornlemningarnes skydd har deremot
förordningen föga eller intet kunnat uträtta, hufvudsakligen
af det skäl, att stadgandet i afseende på dessa mera har
formen af en önskan eller uppmaning än af en lag, enär
fornlemningarnes förstörande väl förbjudes, men icke något
straff bestämmes för öfverträdelsen; så framt man ej som
sådant vill anse föreskriften att det förstörda minnesmärket
skall återställas i sitt förra skick. Detta stadgande innebär
dock i de flesta fall en orimlighet, ty det låter sig icke
göra att återställa i sitt förra skick en ättehög, hvars
krossade urna, brända ben och aska blifvit med jorden
och gruset utströdda på åkern eller landsvägen, eller en
sönderslagen runsten, hvars bitar blifvit förskingrade, eller
en nedbruten ruin, hvars murbruk användts till åkerns
gödning och hvars stenar blifvit förbrända till kalk eller
använda till andra ekonomiska behof. Den ringa plikt,
som åverkaren, på grund af något för ett visst monument
utfärdadt vitesförbud, kan blifva dömd att erlägga, betyder
för honom föga, då materialierna i den förstörda
fornlem-ningen måhända lemnat en vinst vida öfverstigande ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
