Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åtgärder i äldre och senaste tid vidtagna till skydd för fäderneslandets fornlemningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
sådant bötesbelopp, som ej kan utfästas högre än 50 Rdr.
Dylika vitesförbud kunna dessutom # icke på en gång
utsträckas till en större samling af fornlemningar, t. ex. en
hel sockens, utan måste särskildt begäras för hvarje
särskildt minnesmärke. Erfarenheten har äfven visat att
dessa partiela förbud vanligen efter få år råkat i glömska
och sålunda förlorat sin skyddande kraft.
Om den städse mera tilltagande förödelsen af våra
fasta fornlemningar skall kunna stäfjas, måste de alla, utan
undantag, af lagen fridlysas medelst ansenliga vitesförbud.
Åtskilliga lagstiftare hafva hyst och torde ännu hysa
betänklighet vid att stadga ett sådant allmänt vitesförbud,
hufvudsakligen på grund deraf, att man icke hos allmogen
kan förutsätta säker kännedom om hvad som är
fornlemning eller icke, måhända ock, efter hvad man sagt
mig, af någon tvekan huruvida icke ett sådant stadgande
kunde vara ett ingrepp i jordegarens rätt. Med afseende
på dessa betänkligheter tillåter jag mig, på grund af
20-årig erfarenhet, nämna, att våra fornlemningar förstöras
icke blott af allmogen utan äfven, och icke sällan, af
personer, hvilkas högre bildning eller tjenstebefattning
förutsätta att de kunnat urskilja det förstörda monumentets
betydelse och antiqvariska värde. Bland talrika exempel
må jag endast anföra, huruledes en kronofogde på Oland
för några få år sedan företog sig att sönderspränga och
till gärdesgård använda stenarne i öns vackraste
domare-ring, samt att en landtmätare vid en skiftesförrättning i
Ångermanland, icke länge sedan, åt alla skiftesegarne
förbehöll gemensam rätt att från en flock af större ättehögar
bortföra högarnes goda matjord på deras afskiftade tegar.
Vid de undersökningar och åtal, som på Akademiens eller
min begäran blifvit af Konungens Befallningshafvande eller
domare anställda, har ock städse visat sig att åverkaren
rätt väl känt det olagliga i hans förfarande och således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
