Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 E. BRÅTE. ATS 10: 1
Öfversättning: Dyir styrman reste denna sten efter
sina söner. Den hette Aki, som förgicks utomlands (eller:
Det är namnet på den fjerde forsen, som jag här vill finna, ty denna
förtjenade särskildt framhållas, emedan han var den enda af alla
forsarne, som aldrig fyldes af vatten, hvadan ’rhös’ vid den forsen måste
föra sina båtar öfver land. Om runskriftens skildring af färden
öfverhufvud ville fästa sig vid någon mellanstation, förtjenade alltså denna
särskildt att blifva ihågkommen. Namnet passar ock ganska väl, enär
det enligt V. Thomsen, Svensk hist. tidskr. III (1883) s. 3 är alf or,
’ÄEtfáp. I så fall vore den af Thomsen afvisade förslagsmeningen,
att ai†or kunde innehälla ordet fors, att upptaga, hvilka
vanskligheter än tydningen af första sammansättningsleden kan erbjuda. Med
detta antagande skulle min transscription blifva *œifors eller øij-†ors.
Denna uppfattning medför emellertid, att det följaude iufur icke kan
fattas som nom. propr., utan måste vara appellativ och afse aki, som
då blir subjektet för Greklandsfärden, hvilken han ändade lyckligt,
återkom och dog hemma. Den andre sonen måste då vara ikua(r), i
hvilken Säve vill finna ristaren, men stenens vittnesbörd om hans
bedrifter är för alltid förloradt för oss. Om detta yttrar prof. Bugge:
»L. 220. simsuti fors. Jfr herom mine Bemærkninger Arkiv II, 169 f.
Mod at forklare dette som sem sundi i fors tåler ogsaa Versemaalet,
thi Elision er ikke her anvendelig, saa vi da faa Optakt, og baade
/ som Postposition og förs skulde naturlig have stærk Betoning.
Den skarpsindige Tolkning, hvorefter simsuti furs forstaaes som sem
sötti Eifors, iufur som Appellativ »Hövdingen» og uk ikua[r. . .]
som Begyndelsen af et Udsagn om den anden Broder, den tör jeg
ikke tiltræde. At forstaa iufur som Appellativ förekommer mig lidet
sandsynligt, ikke blot fordi det i denne Anvendelse ikke er paavist
i svenske Runeindskrifter, men ogsaa fordi paa den anden Side iufur
er et af de sædvanligste Navne i de uplandske Runeindskrifter.
Desuden vilde efter min Opfatning en saadan appellativisk Brug af
iufur ikke være fuldt overensstemmende med den norsk-islandske
Sprogbrug. I kunstige Skaldedigte förekommer vistnok jofrar i
Flertal om »Hövdinger», og Skule Jarl kaldes Tröndernes »jofurr».
Men ellers ved jeg ikke at have seet jofurr brugt i Ental uden om
en Månd, som ogsaa kan kaldes konungr. Det synes da paafaldende,
at dette Udtryk her skulde være brugt om Son af en styrimaSr, om
en Månd, der efter den Læsemaade, som jeg hölder for den
sand-synligste (se i det fölgende), stur|)i knari styrU knœrri. Mod den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
