Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 E. BRÅTE.
ATS 10: )
Biörn pœiR hor åhr rœispu . . . stœin Trums faöur sin [sinn?]1*
GuÖ (h)ialpi13 (h)ans and auh scêlu14- forgifiu (h)anum
kunna beteckna ig. Lika godtyckligt vill jag gifva ristningen io, som
mycket väl skulle kunna representera ioy ljudvärdet ig.
12 Både Liljegren och U. F. hafva uppfattat trums som gen.
och man väntar att fafw sin då också skall vara det. Emellertid
väntar man i så fall sins. Två förklaringar af den faktiska formen
syntes mig tänkbara. Den ena vore den, att konstruktionen var
anako-luthisk. Det påbörjade ovanliga uttryckssättet: ’reste Trums sten’ hade
man öfvergifvit och konstruerat bestämningen, som om man hade haft
förut den vanliga formeln: rœispu ... stœin at eller œ†tiR Truni. Den
andra utvägen till förklaring var den, att gen. af pron. reflex, här
användes som possessiv. Den förklaringen vunne stöd af förhållandet i
åt-skilliga andra runinskrifter. Sjustad-stenen i Sko socken, Upland (D.
I, 32) har A. pl. suni • sin, Bjudby (D. 8:vo 40) A. pl. buruf)r sin -T
L. 433 har A. sg. f. totur • sin, L. 128 A. sg. f. suiru sin, och
möjligen äfven A. sg. f. sin L. 396 och D. 8:vo 27. G. sg. f. sin
förekommer L. 439 (B. 98, D. II, 129, U. F. II, 24) till hvars inskrift:
kunar • sun • farulfs • lit • kiara • mirki • fp siäl (: ’för själ’) i iufurfast i
stiubu i sin i totur i hulmtis U. F. anmärker: ’inskriftens fem sista ord
stå alla i genitivus, ehuru dennes kasusändelse (-ar) blifvit utesluten
för två af dem’. Äfven i fsv. lit. förekomma stundom fem. subst,
utan ändelse i Gen. sg., se Södervall, Hufvudepokerna af svenska
språkets utbildning s. 17. Vidare förekommer G. sg. f. sin L. 570 (B. 207,
D. I, 272) fp ant kilaua i totur i sin • Nu synes mig emellertid prof.
Bugge hafva rätt i sin uppfattning här nedan, enligt hvilken trums
faJ3Ur sin står i ack. sg.
13 Den metatetiserade formen ihlbi förekommer flerstädes L. 61r
485, 489 o. s. v. (Diêterich). Då en ljudlig metatesis i detta fall
knapt är tänkbar, synes det mig, att man bör förklara ristningen, som
transscriptionen antyder, d. v. s. tillägga runan h ljudvärdet «, jfr
nr 24 not 2, s. 81. Mot denna förklaring kan ihialbin (D. II, 78) anföras,
men denna ristning, som synes vara enstående (?), är långt ifrån säker
och beror blott af Dybecks auktoritet, ity att hvad som hos D. har
utseende af i, i B. räknas till en korsande slinga, och L. 418, B. 104
hafva hialbin.
14 Huru silu bör transscriberas, vet jag ej; jag har föreslagit
*sél som en i-omljudd biform till isl. sal, ehuru jag ej eljes känner
någon sådan, for-gifi efter fsv. for-giva. Mot prof. Bugges antagande
att silu betecknar sjëlu (sjœlu) synes kunna invändas, att säkra exempel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
