Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 E. BRÅTE. ATS 10: 1
Lefflers uiuisi maa opgives, fordi höire Kors pa
Top-fladen for neden til venstre har 4? ikke 3 Streger,
saa-ledes som Ingeniör Friberg först har seet.
Jeg læser paa Topfladen efter biari Korsene fra höire
med venstre. I hvert Kors först Kvistene nedentil,
der-paa oventil, saa at Runegruppen (Ætten) överalt nedentil
om Rök-Stenen har jeg tolket raif> fiaurikR strontu hraifmaraR
»Theodorik red över Reidhavets Strand».]
Enligt min uppfattning kan icke förekomsten af haml S å
Rökstenen d. 7—8 i någon mån försvaga de vägande skäl, som Noreen
förebragt för den meningen, att den metriska delen af inskriften på
Rök-stenen vore affattad i en långt äldre språkform än inskriften för
öfrigt. Att ham) S är samma ord, som folknamnet Hçröar, håller
äfven jag för sannolikt, men förhållandet dem emellan är det samma
som emellan isl. jçtunn och pl. jçtnar; de bestodo i språket jemte
hvarandra och att u qvarstod i ena fallet, men synkoperades i det
andra, berodde på tonvigtens olika fördelning i olika former af
böjningen. Denna logiska norm för accentfördelningen och det deraf
beroende vokalbortfallet i germanska språk har i synnerhet Paul, Beitr.
VI, s. 135 f. framhållit, och jag ansluter mig i princip till hans
uppfattning. Till haru] S heter rimligen nom. 8g. *Hçruör. Ett uti isl.
uppträdande personnamn Hçrör kan icke vara ljudlagsenligt
uppkommet af ett med harujS samtida *HçriiÖr, utan måste betraktas
som en analogibildning efter de former, i hvilka annan fördelning af
tonvigten verkat bortfall af u. Dylika genom analogibildning
aflägsnade längre former hafva i flera fall med rätt antagits. Så förhåller
sig enligt prof. Bugge Ingelstads-bergets karÜR till isl. karl, och
exempelvis måste isl. skirn, grein, lausn, vjösn, elär, fsv. elder, isl. øx
förklaras som analogiska nybildningar för ljudlagsenliga längre former,
se Bugge, Arkiv, II, 213; Tamm, Arkiv, II, 342; Noreen, Arkiv, III.
13; Bråte, Bezzenbergers Beitr. X, 182 f. och Paul, Beitr. VI, 171 f.
Förekomsten af haru( s visar altså blott, att uti det ordet
analogibildningen gynnat de längre formerna, jfr fsv. vœpur och isl. veàr,
Rökstenens uintur och isl. vetr, fsv. vinter, vitter.
Under samma synpunkt vill jag bringa förhållandet mellan
Gur-sten-inskriftens SUMUR och sun samt Ingelstad-bergets sunR. Att nom.
sg. skulle bevarat stamutljudet längre än acc. sg. är alldeles tvärtemot
hvad vi vänta, enär Istaby-stenens A. sg. hariwulafq gentemot nom.
sg. hafuwula/æ visar, att stamljudet a bevarades längre i ack. sg.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
